jag är ju fullständigt omöjlig

inte kapabel att göra något vettigt

gå regnpromenader
och bjuda på alldeles för starkt morgonkaffe
är visst allt jag kan

imorgon ska mina vänner diplomeras
för fyra års hårt arbete
ska då högtidligt ta emot diplom och det ska hållas tal och vara fina klänningar och rörda föräldrar

de ber mig vara med
sitta i publiken isåfall säger jag

jag diplomerade mig själv
öppnade kuvertet som hamnade på hallmattan
kramade josefin när jag fick högsta betyget på sista uppgiften
som jag slet med in i det sista
sen var det över
utan en fin klänning

det hade jag inte råd med just då

om jag går gråter jag väl mer än alla föräldrar ihop
jag kan ju inte hejda sånt
så är de ju så fina
alla som ska firas

jag kan inte göra något vettigt längre nu ikväll
jag tänker att jag ordnar allt imorgon
tidigt innan alla vaknar
får jag rätsida på världen igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0