överkänslig mot världen
för mycket livsöden på tåget hem
den alldeles för unga mamman med de svarta ögopnen och rastlösheten som spred sig som en eld genom hela kupen
och hennes lilla son som krävde uppmärksamhet med en frenesi som gjorde ont
jag är säker på att hon försöker
jag spelade upp deras framtid som en film inom mig hela resan
varje gång slutade den lika sorgligt
urlakad klev jag av
vill sova bort de sista scenerna nu
Kommentarer
Trackback
