om amanda och lite mer
linn har skrivit en kommentar till min blogg
hon tycker jag skriver fint eller typ bra eller så
jag känner inte linn
det gör mig så glad att jag måste skriva ett inlägg bara för det
jag är lite full och har varit på ett sånt jobbigt ställe där alla älskar den senaste black eyed peas-låten
det gör inte jag
istället flyr jag
egentligen vill jag skriva om han som är begravd i mitt hjärta
men så blev det för nära
att säga högt
jag måste skriva om alla ord mina fingrar slinter
vodka-slinter
ungersk sprit-slinter
snart ska jag skriv om amanda
hon är påhittad men lite sann också
och kanske är hon vackrast i världen
(jag skriver nu)
hon har det lockigaste håret
alldeles ostyrigt är det
och hon bor i en villa nånstans där ungefär precis i mitten av sverige
och på kvällarna spelar hon piano i en skogshuggar-rutig skjorta
och stryker håret ur ansiktet
fast det inte behövs
och den första natten efter frosten
går vi med vantklädda händer
över åkerfårorna som stelnat av kylan
det ryker när vi talar
och när hon sätter sig på farstutrappen med de alldeles för stora träskorna
far det som en skugga över hennes ansikte när hon tänder cigaretten
det ryker när vi pratar när nattfrosten smälter
hon tycker jag skriver fint eller typ bra eller så
jag känner inte linn
det gör mig så glad att jag måste skriva ett inlägg bara för det
jag är lite full och har varit på ett sånt jobbigt ställe där alla älskar den senaste black eyed peas-låten
det gör inte jag
istället flyr jag
egentligen vill jag skriva om han som är begravd i mitt hjärta
men så blev det för nära
att säga högt
jag måste skriva om alla ord mina fingrar slinter
vodka-slinter
ungersk sprit-slinter
snart ska jag skriv om amanda
hon är påhittad men lite sann också
och kanske är hon vackrast i världen
(jag skriver nu)
hon har det lockigaste håret
alldeles ostyrigt är det
och hon bor i en villa nånstans där ungefär precis i mitten av sverige
och på kvällarna spelar hon piano i en skogshuggar-rutig skjorta
och stryker håret ur ansiktet
fast det inte behövs
och den första natten efter frosten
går vi med vantklädda händer
över åkerfårorna som stelnat av kylan
det ryker när vi talar
och när hon sätter sig på farstutrappen med de alldeles för stora träskorna
far det som en skugga över hennes ansikte när hon tänder cigaretten
det ryker när vi pratar när nattfrosten smälter
Kommentarer
Postat av: maria
jippi!! du är tillbaka! har längtat efter nya inlägg från dig. jag är inne varje dag. jag älskar dina inlägg! jag blir så glad. hoppas det kommer fler.
Postat av: challan som sket i brallan
jag håller verkligen med maria.
äntligen.
ÄNTLIGEN.
jag har också gått in här var dag och hoppats på inlägg. och så kom det ett.
härligt.
Trackback