baby you're lemon in my eye

(en sak som jag och jonathan pratade om var hur man lyssnar på musik och jag sa att jag aldrig lyssnar på tecter, nej, bara efter att jag hört dem sådär sjuttioelva gånger hör jag texten, enkla texter oftast och jonathan blir helt chockad för han lyssnar alltid på texterna fölrst och så kan han inte förstå hur jag inte kan lyssna på texterna och jag svarar att jonathan det är melodierna, melodierna som är viktiga och så kan vi inte enas)

men vissa låtar, vissa texter
fastnar
så därför
en vers som ger mig rysningar
för att det är tusen ord
gömda bakom bara några få
och för att det är alldeles utsökt hemskt
och vackert på samma gång

Nick Cave's Where the wild roses grow hittar ni i den bästa versionen här

(och alldeles särskilt perfekt är versen nedan)

When he knocked on my door
and entered the room
my tremblings subsided in his sure embrace
he would be my first man
and with a careful hand
he wiped out the tears that ran down my face