på fjärde våningen utanför fönstret


faller snön sakta
stora tunga flingor
som liksom

makligt

segnar förbi

allt sker i sin egen
takt

liksom omöjligt att skynda
det får vara så en stund tycker jag



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0