baby you're lemon in my eye

inser jag
att det var jag som bar
honom på min rygg
och med andedräkten mot min hals
och hjärtat mot mitt skulderblad
behövde vi inte hoppa
han flyger själv

I den mörka baren med lampor i trädgården och folkmusik i högtalarna arbetar den irländska bartendern Cliff. Som också är präst. Som serverar alkohol men som inte dricker någon själv. Jag drack för mycket förut berättar han med den vackraste dialekten jag upplevt. Han sippar en espresso bakom disken.

Are you here on your own, love? frågar han mig när jag sjunker ner på en stol. Yes I am, svarar jag. My friend is off seing one of his old friends so I stopped by here to have a quick beer. All right, not to worry, svarar han. Everyone here is really friendly, you just sit with anyone.

Så jag gör det. Sätter mig vid hans stammisar. den ena, jag minns inte hans namn, har arbetat som soldat. Weren't you afraid frågar jag när jag druckit upp min lilla heineken.
Are you kidding me? Are you focking kidding me? svarar han. I was about to piss myself everytime. Men han fortsatte ändå att jobba i 18 år. It was my job, säger han med en sådan självklarhet att jag inte ställer några fler frågor.

Cliff kommer förbi ibland, serverar en ny pint, byter stearinljuset på bordet, växlar några ord.
Här känner jag mig trygg. I baren hos Cliff vill jag sitta och berätta om mitt liv känner jag. Få en vänlig klapp på axeln, några visa ord. Jag vinkar till honom när vi går. Bye Cliff ropar jag. Bye love, take care and come again.

det ska jag lovar jag inombords.

jag är slutkörd efter en resa på två dagar. har upplevt ungefär allt som går.
jag är så jälva arg på dig att jag bara vill skrika, säger jag till honom jag är med. det gör så inihelvete ont just nu att jag inte vill se på dig. jag håller tillbaka tårarna på bryggeriet där vi provsmakar öl. fan, för dig.

vi går till flodbanken, krossar öl och hans byxor går sönder. sen håller han om mig. då kan jag inte vara arg längre. då är det som förut. en stund vill jag låtsas att allt är som då. så vi gör det.

sen förstår han äntligen. då mjuknar jag. vill inte längre skicka hem honom.

men han får inte följa med till prästgården i Ausås där min pappa föddes. det bestämmer jag.
jag vill gå där själv och hämta styrka från jorden där min farfar en gång vandrade som präst.

så går vi vidare därifrån. alltid går vi vidare
och jag känner mig stark

 jag läser mia skäringer på tåget hem
 och tänker att nu jävlar
 får jag stå upp för det jag sagt

 men när jag väl sitter här
 så blir jag tveksam
 måste hälla upp ett glas med lakritsshot och ta en snus
 för det var det som fanns till hand
 okej då

 det är för jävla svårt
 att säga sanningen
 när man hållt käften så länge
 så jag bestämmer mig
 för att bara tala
 utan konsekvenser
 
 för det är helt omöjligt nästan
 att få ur sig det som skaver hårdast
 när man måste tänka på hur någon annan känner när de lyssnar
 och det tänker man på
 ständigt
 såklart
 
 så fuck it fuck it fuck it
 säger jag till mig själv
 när jag dunk-dunk-dunk rullar förbi röda stugor och vetefält
 det här är en fristad!
 jag utropar den till alldeles min egen

 för jag lovade mig själv
 i förrgår
 att det skulle vara så
 när mamma sitter lung och trygg i sitt grå-vit-randiga nattlinne på sängkanten
 med det rufsiga håret på ända
 som jag alltid brukade ta i
 när jag kom för att sova i hennes säng
 för att veta att det var hon som låg där

 och min syster gråter tyst bredvid
 för inte är hon väl van vid
 det här
 men jag talar ändå
 precis så in i helvete mycket jag vill
 för när man inte sagt den innersta sanningen på 12 år
 då klarar man inte av några svar
 det är helt omöjligt att tänka bortom just nu
 för direkt måste man fundera över
 om man gjorde någon illa nu
 som att man inte riktigt kan få vara sig själv
 om man inte dubbelkollat in i absurdum att absolut ingen kan ta illa upp
 var finns nödutgångarna?

 så fuck it fuck it fuck it
 tänker jag
 och slukar mia skäringers bok
 det får vara nog nu
 vrålar jag i sovrummet
 tänker jag när vi stannar vid stationen i flen
 det här är min fristad
 hallelulja!
 och smakar det inte så får det vara
 då kan ni gå
 för man behöver faktiskt inte
 böja sig runt sig själv
 tills man inte för sitt liv kan stå rakt
 tänk att man behöver inte det
 jag behöver inte det
 inte du heller
 det finns ingen skam i
 att just vi inte passar ihop
 
 galenskap är en grund för genialitet
 den största smärtan ligger närmast den största glädjen
 och jag måste gråta först
 
mia skriver om när hon kissar på sig utanför grand hotel
och hur hon önskar sig sluta försöka vara som alla andra
kippa efter luft när hon ålar runt i mörkret

tänk att vi kan
tänker jag
och blir ändå lite stolt
för att vi är så jävla starka
hon och jag
jag ska fanimej skriva ett brev till henne och berätta hur jävla bra hon är

mer lakritsshot kvarglömd efter nyår
ett nytt mail från match.com
undrar om det är han jag väntar på som skriver
det är det inte
men nån annan 
spännande
för övrigt har de bytt ut lite lösgodis på ICA när jag varit borta
nu har de små mini daim och små mini-japp och små mini-choklad
jag köper flera såna
det är jag banne mig värd
tänk vad som kan hända på bara två veckor
nytt godis på ICa
vilken fantastisk värld vi lever i

under tågresan på två timmar hinner jag läsa halva mias bok
och tänka sjuttom miljoner tankar
give or take
och jag hinner skriva ungefär hela det här inlägget
i mitt huvud
som att man dragit ur en sprint ur hjärtat
(vänster kammare för er som undrar)
och så bara flödar orden ut
en hel jävla stormflod
tacka gud för den
eller mig själv då kanske

och mitt i alla jubel-klang
över min egen ärlighet
blir man tom och trött
när det har forsat ett tag
och börjar sina

och jag tänker
att älska mig nu
men det kan man inte göra om man är halv
och det kan inte jag göra om jag är halv
och inte ta emot
heller
för den delen
så vi börjar väl här då

så jag vrider åt kranen
och äter ICA:s frysta pastapesto-låda
kollar TV-bilagan för kvällen
men vi har i alla fall börjat här

vet ni vad

det blir inga fler lögner
för jag lovade det
när jag grät på golvet i min mammas sovrum

det räcker nu

och fan jävlar
vad fullständigt livrädd man kan bli då
men inte jag
längre

så jag kan berätta att
jag skriver till någon och önskade att det var riktiga brev
att jag satt utanför min lågstadieskola och åt korv med en människa jag inte känner klockan fyra imorse när gatljusen släcktes
och att vi har grillat härhemma fast vi är ganska värdelösa på det allihopa
och att vi blev bjudna på rosévin igår kväll och för det tvingades min kompis lyssna på en kille som bara pratade om trav i två timmar
och att jag tog en serie bilder på min syster när hon gapskrattar
och att vi alla tre dansade regndansen på gräset utanför lägenheten imorse
och att jag aldrig känt mig lika bra som henne

så jag kan berätta att jag inte tänker förlora
han som jag kallar för lejonhjärta
och att jag alltid kommer att vara kär i någon från dalarna
och att jag letar information om någon som jag hoppas kan ta över

och just för att det inte finns några lögner längre
kan jag säga
att det är för sanningen ni läser
för att någon måste berätta den också

nu måste jag gå
jag är sen till ett nattbad
ta hand om er är ni snälla

jag brukar normalt inte
beröras av dans
men det här
ger mig rysningar längs hela kroppen
det är det vackraste jag sett på länge
se det

tänk när jag bor här
utropar jag
och slår ut armarna mot den ljumma stockholmsnatten

jag och c vandrar på gatorna
hämtar mod på en lekplats
köper glass på seven eleven
dricker öl på en bar
med runda, röda lampor hängande från taket

jag kan fan inte bo här
säger c nästa dag
jag skulle ruinera mig direkt
hon flyttar om i kassarna fyllda med
sommarklänningar
väskor
solglasögon
örhängen
och en matta fån 60-talet i grälla färger

jag är trött på tunnelbanan
och lite avundsjuk på
hur överjordiskt vacker hon är mitt emot mig

min lugg är för kort
och sned
och inte fan har jag någonsin varit överjordiskt vacker
tänker jag på när jag tittar på mig själv i rutan

det är dumt
att vara avundsjuk
säger jag till henne på madrassen
men jag är det ändå
nu är det över säger jag
okej, svarar hon
sen tar jag kort på våra ben mot fönstret
det blir fint

imorse
gick solen upp
och vi stod på en båt
och dricker öl
jag plirar mot han mittemot
han har bruna ögon
och ett vackert leende
jag håller honom på halster

och jag tänker
att även om min lugg är alldeles för kort
och jag kanske är bara lite för tjock
så har jag i alla fall
de blåaste ögonen
och jag är pepparkaksbrun
precis som efter en Greklands-semester
och det behövs ju någon
som också berättar
historierna om allt som inte är så perfekt

sen kysser jag honom
han smakar öl

värmen finns överallt
trycker
fyller upp alla tomrum
alla är svettiga
klibbar fast vid varandra
det är lite fint
att man fastnar när man rör vid någon

jag och m tar en sen söndagsmiddag
hamburgare och iskall coca-cola
på caféet vid torget
det blåser så solskyddet skakar
det är fint
semester-kväll

idag handlar jag håller-sig-länge-mjölk
och lyssnar på Jaw Lesson
och steker köttfärsbiffar
som sprakar på spisen

det känns lite som sommarlovet precis börjat
och alla lämnat stadens sollvarma gator
tomma

jag stannar en stund på övertid

kommer till Norrköping 27 augusti

åh jag hoppas det blir bra
jag hoppas jag hoppas
att det fortfarande är lika stolt
lika rakryggat

jag somnade framför TV:ns flimmer
på bordet står flera dagars gammal disk
sommarklänningen ihopskrynklad under huvudet
när jag vaknar inser jag att jag har smält mjölkchoklad på ena bröstet
jag tror jag går och lägger mig nu
god natt till er alla

kan jag meddela att jag blivit beroende av wasas färdiggjorda knäckebrödssmörgåsar
de gröna - med sourcreamsmak
man kan köpa 3 för 21 kronor på pressbyrån
jag går förbi där ungefär varje dag
sen smular jag över tangentbordet
banan och snabbkaffe till
så blir det frukost

jag har också börjat läsa fantomen-strips i folkbladet
i det semestertomma lunchrummet
hela två serierutor är det per dag
i den senaste undrar en farlig man om fantomen är en vålnad
han dödade ju honom förra veckan!
otroligt spännande

precis som mitt liv alltså