baby you're lemon in my eye

 jag läser mia skäringer på tåget hem
 och tänker att nu jävlar
 får jag stå upp för det jag sagt

 men när jag väl sitter här
 så blir jag tveksam
 måste hälla upp ett glas med lakritsshot och ta en snus
 för det var det som fanns till hand
 okej då

 det är för jävla svårt
 att säga sanningen
 när man hållt käften så länge
 så jag bestämmer mig
 för att bara tala
 utan konsekvenser
 
 för det är helt omöjligt nästan
 att få ur sig det som skaver hårdast
 när man måste tänka på hur någon annan känner när de lyssnar
 och det tänker man på
 ständigt
 såklart
 
 så fuck it fuck it fuck it
 säger jag till mig själv
 när jag dunk-dunk-dunk rullar förbi röda stugor och vetefält
 det här är en fristad!
 jag utropar den till alldeles min egen

 för jag lovade mig själv
 i förrgår
 att det skulle vara så
 när mamma sitter lung och trygg i sitt grå-vit-randiga nattlinne på sängkanten
 med det rufsiga håret på ända
 som jag alltid brukade ta i
 när jag kom för att sova i hennes säng
 för att veta att det var hon som låg där

 och min syster gråter tyst bredvid
 för inte är hon väl van vid
 det här
 men jag talar ändå
 precis så in i helvete mycket jag vill
 för när man inte sagt den innersta sanningen på 12 år
 då klarar man inte av några svar
 det är helt omöjligt att tänka bortom just nu
 för direkt måste man fundera över
 om man gjorde någon illa nu
 som att man inte riktigt kan få vara sig själv
 om man inte dubbelkollat in i absurdum att absolut ingen kan ta illa upp
 var finns nödutgångarna?

 så fuck it fuck it fuck it
 tänker jag
 och slukar mia skäringers bok
 det får vara nog nu
 vrålar jag i sovrummet
 tänker jag när vi stannar vid stationen i flen
 det här är min fristad
 hallelulja!
 och smakar det inte så får det vara
 då kan ni gå
 för man behöver faktiskt inte
 böja sig runt sig själv
 tills man inte för sitt liv kan stå rakt
 tänk att man behöver inte det
 jag behöver inte det
 inte du heller
 det finns ingen skam i
 att just vi inte passar ihop
 
 galenskap är en grund för genialitet
 den största smärtan ligger närmast den största glädjen
 och jag måste gråta först
 
mia skriver om när hon kissar på sig utanför grand hotel
och hur hon önskar sig sluta försöka vara som alla andra
kippa efter luft när hon ålar runt i mörkret

tänk att vi kan
tänker jag
och blir ändå lite stolt
för att vi är så jävla starka
hon och jag
jag ska fanimej skriva ett brev till henne och berätta hur jävla bra hon är

mer lakritsshot kvarglömd efter nyår
ett nytt mail från match.com
undrar om det är han jag väntar på som skriver
det är det inte
men nån annan 
spännande
för övrigt har de bytt ut lite lösgodis på ICA när jag varit borta
nu har de små mini daim och små mini-japp och små mini-choklad
jag köper flera såna
det är jag banne mig värd
tänk vad som kan hända på bara två veckor
nytt godis på ICa
vilken fantastisk värld vi lever i

under tågresan på två timmar hinner jag läsa halva mias bok
och tänka sjuttom miljoner tankar
give or take
och jag hinner skriva ungefär hela det här inlägget
i mitt huvud
som att man dragit ur en sprint ur hjärtat
(vänster kammare för er som undrar)
och så bara flödar orden ut
en hel jävla stormflod
tacka gud för den
eller mig själv då kanske

och mitt i alla jubel-klang
över min egen ärlighet
blir man tom och trött
när det har forsat ett tag
och börjar sina

och jag tänker
att älska mig nu
men det kan man inte göra om man är halv
och det kan inte jag göra om jag är halv
och inte ta emot
heller
för den delen
så vi börjar väl här då

så jag vrider åt kranen
och äter ICA:s frysta pastapesto-låda
kollar TV-bilagan för kvällen
men vi har i alla fall börjat här