this state of emergency how beautiful to me







det här är också verkligheten pt 3

idag

har jag kortklippt hår och rödrutiga trosor
tittar jag på speed 2 i soffan medans det trummar mot fönstret
äter jag isländska godisar till fikat
ringer jag mamma för att se om hon har fått ordning på cykellysena

idag så blir jag rörd över någons omtanke
äter jag panerad torsk till middag
blir jag gråtfärdig över att höra om de estländska städerskorna som lämnar sina barn för jobb i sverige

och så stänker jag ner duschväggen med hårfärg
och somnar med blött hår
såklart

stjärnfall och sigur rós


 hittar ni här

 och jag vill mer än någonsin tidigare göra
 en all american roadtrip
 tänk en natt i öknen med en stjärnhimmel som denna
 

om nörderi och respekt


så har jag då spenderat ungefär en åttondel av min arbetstid
till att registrera mig på ett broder daniel formun på internet

eftersom jag har övergett idéen om att bli socialt missanpassad och börja lajva
funderar jag istället på att med stolthet vända samhället ryggen
och istället spendera all min tid åt att citera broder daniel-texter
och diskutera om de någonin kommer återförenas igen

jag har nämligen alltid önskat mig en plats
i ett tätt sammanslutet nördgäng
där alla delar en passion
och all ens identitet är knuten till, ja, skapad av
denna passion
ensamma tillsammans liksom

det är därför jag alltid blir lite avis
när man tittar på amerikanska collegefilmer
och de porträtterar nördgänget
där de leker med star wars-svärd eller klär ut sig till sagan om ringen figurer
för att det verkar så självklart
så litet
men ändå så grundläggande tryggt
som att alla vet ramarna
för gemenskapen
och ingen lämnar den
det är fint nånstans tycker jag

och även om jag är svindålig på allt vad
star wars och sagan om ringen och lajvande heter
så kan jag minsann tillräckligt om broder daniel
för att platsa i vilken svartsminkad stjärnbeströdd grupp som helst

och tänk när jag berättar om vad som hände den gången jag träffade henrik
på efterfesten efter KB i Malmö
vilken storögd, fullständigt hängiven respekt jag skulle få
jag kunde berätta historien om och om igen
och till slut
skulle jag bli drottning av allt broder daniel-nörderi!

åh
vilken fantastisk framtid

och just det


på lördagkvällen
sprejade jag ´kyss ingen imorgon´
på baksidan av bäckbys busshållplats

karin ritade en hund
jag var lycklig

om förrådsrensning och poängsystem


hej på er

jag spenderar måndagskvällen med att rensa ur mitt förråd
och tvätta
och skänka bort gamla grejer till second hand-butiken nere på hörnet
han kommer på onsdag

och så sitter jag på det smutsiga cementgolvet och dricker kaffe ur en flisad mugg
och tittar igenom lådor fullproppade
med gamla grejer
eller minnen
om man vill

och det luktar gammalt
och smått metalliskt
och mina händer blir smutsiga
och jag bläddrar genom min gamla fysikbok, läser i gamla anteckningsblock och ler över de små snögubbetavlorna som min allra första porjkvän gav mig

och det är tyst och lite skönt och lite sentimentalt på samma gång
och jag önskar lite att jag inte vore ensam

men igår var det fint
igår, över svensexamiddag på söndagskvällen
och två flaskor delat vin
och en efterrätt jag svor och slog i dörrar över
skriver kristian ett poängsystem till mig

för nu när alla förlovar sig och gifter sig och får barn och håller händer
får man ta krafttag så man inte står där själv
så han skriver och förklarar
precis hur det ska gå till

fem poäng för att ge en komplimang, åtta för ett telefonnummer, tio för en dejt
alla försök till raggning ger poäng
tjugo måste jag ha för att klara månadsmålet
vi skakar hand
it's on

jag funderar på att gå ut starkt och säga något fint till honom jag sitter bredvid på tåget
han med rutig skjorta och endags-skäggstubb
men somnar innan jag hunnit mer än att försöka rätta till håret
sen dreglar jag hela vägen till norrköping och när jag vaknar upp har han gått
nåväl
det är bara uppvärmning än så länge

så, där har ni det, livet just nu
ett poängsystem för en pojkvän
smutsiga händer och kassar fyllda med grejer
inte mer än så men inte mindre heller

så nu, kära ni
måste jag fortsätta att leva detta liv
och lägga i ny ätt
kånka kassar
och såklart
hålla utkik efter någon i trappan

ny plan


bli socialt missanpassad och börja lajva

let's just, let's just fuck it all up

alla vet att i såna här lägen
är det bästa att göra åt helvete allt

alltså
färga håret orange(t)
tjuvbada i himpanbassängen
köpa en videokamera
och
göra en stor hämndaktion mot hela världen
måste bli planen

ikväll slår jag på stort och går på nio-bion
men jag skickade iväg jobbmailet i alla fall
och nu har jag ju sagt
att jag ska ordna det ovan
innan helgen är här

ja
då gör vi väl det
och lyssnar på timo
under tiden

låt oss gå under
brinna upp på vägen

right about know


ungefär precis exakt såhär
känner jag mig

ja, det har varit lättare
men jag gör det ändå

nu är det dags, vet ni

det här går inte
jag måste härifrån
jag måste, måste ta mig härifrån

åh, ge mig styrka att lyckas


and hey


ni som läser
ge inte upp
det är så fint att veta att ni finns där

bäst just nu


* Stina som släpper lös allt på dansgolvet på Norrköpings värsta hak. det finns inget vackrare än någon som glömmer bort omvärlden en stund. och är alldeles perfekt i all sin operfekthet.

* Det svarta, ljumma, sammetslena vattnet sent en lördagskväll. stjärnor och tystnad.

* söndagsmorgonsregn, skogspromenad och små guldgula kantareller i mossan

* Elton John - Tiny dancer


om moonboots och arbetsnarkomani

klockan är halv sex och jag är kvar på jobbet
men skulle kunna säga att jag är för jävla flitig
eller så skulle man kunna säga att jag inte har något liv
det beror ju helt på hur man ser på saken

annars så fryser jag nåt enormt om fötterna
jag fick skynda mig tillbaka från lunchen på stan i trasiga tygskor i skyfall
jag frågar min kollega som kommer på besök
om han skulle kunna värma mina fötter
det vill han inte
tur att jag har mina enorma svarta moonboots som står kvarglömda sen vintern
jag förstod väl att det fanns en mening med att spara dom här!

nåja

hemma väntar tvätt och städ och gammal kokt pasta
och jag som ville ha rödvin, vinyl och varma händer om mina frusna tår!

men ändå
är det ganska fint ändå
livet
jag gillar det skarpt

alltså på med den kvargömda regnjackan och blöta skor
och ut, mot nytt!
vi ses på vägen mina kära


when everything else fails - turn to barbra


18.07 kom ovädret





som jag har väntat

My new best friend



We're gonna make some magic together

och inte förrän nu

inser jag
att det var jag som bar
honom på min rygg
och med andedräkten mot min hals
och hjärtat mot mitt skulderblad
behövde vi inte hoppa
han flyger själv

All right, not to worry love

I den mörka baren med lampor i trädgården och folkmusik i högtalarna arbetar den irländska bartendern Cliff. Som också är präst. Som serverar alkohol men som inte dricker någon själv. Jag drack för mycket förut berättar han med den vackraste dialekten jag upplevt. Han sippar en espresso bakom disken.

Are you here on your own, love? frågar han mig när jag sjunker ner på en stol. Yes I am, svarar jag. My friend is off seing one of his old friends so I stopped by here to have a quick beer. All right, not to worry, svarar han. Everyone here is really friendly, you just sit with anyone.

Så jag gör det. Sätter mig vid hans stammisar. den ena, jag minns inte hans namn, har arbetat som soldat. Weren't you afraid frågar jag när jag druckit upp min lilla heineken.
Are you kidding me? Are you focking kidding me? svarar han. I was about to piss myself everytime. Men han fortsatte ändå att jobba i 18 år. It was my job, säger han med en sådan självklarhet att jag inte ställer några fler frågor.

Cliff kommer förbi ibland, serverar en ny pint, byter stearinljuset på bordet, växlar några ord.
Här känner jag mig trygg. I baren hos Cliff vill jag sitta och berätta om mitt liv känner jag. Få en vänlig klapp på axeln, några visa ord. Jag vinkar till honom när vi går. Bye Cliff ropar jag. Bye love, take care and come again.

det ska jag lovar jag inombords.

jag är slutkörd efter en resa på två dagar. har upplevt ungefär allt som går.
jag är så jälva arg på dig att jag bara vill skrika, säger jag till honom jag är med. det gör så inihelvete ont just nu att jag inte vill se på dig. jag håller tillbaka tårarna på bryggeriet där vi provsmakar öl. fan, för dig.

vi går till flodbanken, krossar öl och hans byxor går sönder. sen håller han om mig. då kan jag inte vara arg längre. då är det som förut. en stund vill jag låtsas att allt är som då. så vi gör det.

sen förstår han äntligen. då mjuknar jag. vill inte längre skicka hem honom.

men han får inte följa med till prästgården i Ausås där min pappa föddes. det bestämmer jag.
jag vill gå där själv och hämta styrka från jorden där min farfar en gång vandrade som präst.

så går vi vidare därifrån. alltid går vi vidare
och jag känner mig stark

jubelklang och ärlighet


 jag läser mia skäringer på tåget hem
 och tänker att nu jävlar
 får jag stå upp för det jag sagt

 men när jag väl sitter här
 så blir jag tveksam
 måste hälla upp ett glas med lakritsshot och ta en snus
 för det var det som fanns till hand
 okej då

 det är för jävla svårt
 att säga sanningen
 när man hållt käften så länge
 så jag bestämmer mig
 för att bara tala
 utan konsekvenser
 
 för det är helt omöjligt nästan
 att få ur sig det som skaver hårdast
 när man måste tänka på hur någon annan känner när de lyssnar
 och det tänker man på
 ständigt
 såklart
 
 så fuck it fuck it fuck it
 säger jag till mig själv
 när jag dunk-dunk-dunk rullar förbi röda stugor och vetefält
 det här är en fristad!
 jag utropar den till alldeles min egen

 för jag lovade mig själv
 i förrgår
 att det skulle vara så
 när mamma sitter lung och trygg i sitt grå-vit-randiga nattlinne på sängkanten
 med det rufsiga håret på ända
 som jag alltid brukade ta i
 när jag kom för att sova i hennes säng
 för att veta att det var hon som låg där

 och min syster gråter tyst bredvid
 för inte är hon väl van vid
 det här
 men jag talar ändå
 precis så in i helvete mycket jag vill
 för när man inte sagt den innersta sanningen på 12 år
 då klarar man inte av några svar
 det är helt omöjligt att tänka bortom just nu
 för direkt måste man fundera över
 om man gjorde någon illa nu
 som att man inte riktigt kan få vara sig själv
 om man inte dubbelkollat in i absurdum att absolut ingen kan ta illa upp
 var finns nödutgångarna?

 så fuck it fuck it fuck it
 tänker jag
 och slukar mia skäringers bok
 det får vara nog nu
 vrålar jag i sovrummet
 tänker jag när vi stannar vid stationen i flen
 det här är min fristad
 hallelulja!
 och smakar det inte så får det vara
 då kan ni gå
 för man behöver faktiskt inte
 böja sig runt sig själv
 tills man inte för sitt liv kan stå rakt
 tänk att man behöver inte det
 jag behöver inte det
 inte du heller
 det finns ingen skam i
 att just vi inte passar ihop
 
 galenskap är en grund för genialitet
 den största smärtan ligger närmast den största glädjen
 och jag måste gråta först
 
mia skriver om när hon kissar på sig utanför grand hotel
och hur hon önskar sig sluta försöka vara som alla andra
kippa efter luft när hon ålar runt i mörkret

tänk att vi kan
tänker jag
och blir ändå lite stolt
för att vi är så jävla starka
hon och jag
jag ska fanimej skriva ett brev till henne och berätta hur jävla bra hon är

mer lakritsshot kvarglömd efter nyår
ett nytt mail från match.com
undrar om det är han jag väntar på som skriver
det är det inte
men nån annan 
spännande
för övrigt har de bytt ut lite lösgodis på ICA när jag varit borta
nu har de små mini daim och små mini-japp och små mini-choklad
jag köper flera såna
det är jag banne mig värd
tänk vad som kan hända på bara två veckor
nytt godis på ICa
vilken fantastisk värld vi lever i

under tågresan på två timmar hinner jag läsa halva mias bok
och tänka sjuttom miljoner tankar
give or take
och jag hinner skriva ungefär hela det här inlägget
i mitt huvud
som att man dragit ur en sprint ur hjärtat
(vänster kammare för er som undrar)
och så bara flödar orden ut
en hel jävla stormflod
tacka gud för den
eller mig själv då kanske

och mitt i alla jubel-klang
över min egen ärlighet
blir man tom och trött
när det har forsat ett tag
och börjar sina

och jag tänker
att älska mig nu
men det kan man inte göra om man är halv
och det kan inte jag göra om jag är halv
och inte ta emot
heller
för den delen
så vi börjar väl här då

så jag vrider åt kranen
och äter ICA:s frysta pastapesto-låda
kollar TV-bilagan för kvällen
men vi har i alla fall börjat här

för att det är något vi måste tro på

vet ni vad

det blir inga fler lögner
för jag lovade det
när jag grät på golvet i min mammas sovrum

det räcker nu

och fan jävlar
vad fullständigt livrädd man kan bli då
men inte jag
längre

så jag kan berätta att
jag skriver till någon och önskade att det var riktiga brev
att jag satt utanför min lågstadieskola och åt korv med en människa jag inte känner klockan fyra imorse när gatljusen släcktes
och att vi har grillat härhemma fast vi är ganska värdelösa på det allihopa
och att vi blev bjudna på rosévin igår kväll och för det tvingades min kompis lyssna på en kille som bara pratade om trav i två timmar
och att jag tog en serie bilder på min syster när hon gapskrattar
och att vi alla tre dansade regndansen på gräset utanför lägenheten imorse
och att jag aldrig känt mig lika bra som henne

så jag kan berätta att jag inte tänker förlora
han som jag kallar för lejonhjärta
och att jag alltid kommer att vara kär i någon från dalarna
och att jag letar information om någon som jag hoppas kan ta över

och just för att det inte finns några lögner längre
kan jag säga
att det är för sanningen ni läser
för att någon måste berätta den också

nu måste jag gå
jag är sen till ett nattbad
ta hand om er är ni snälla

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0