baby you're lemon in my eye

till de som fortfarande läser

kan jag berätta att jag är slutkörd som människa
urlakad

jag önskar att jag vågade

be er berätta historier för mig
låna mig några ord

tills vidare bara

medan jag sätter fönstret på glänt
och somnar mellan varma lakan

 finns det plats för er
ni är värda allt det och mer därtill

igår körde jag och caroline in i en svart storm
det var andra gången för oss då

idag kan jag andas
lungt
obehindrat

men det smärtar fortfarande
längst inne

det är okej
jag är okej

till slut kommer det falna
tills dess att det blir svårare
att minnas hur det kändes
då bleknar det inombords

jag är utmattad nu
måste tro att det ordnar sig
hur det än blir
är det okej

det är svårt nu
men jag lär mig fortfarande

jag måste gå hem så jag kan sluta andas
tänker jag
jag kan inte hålla det inne längre

nu öppnar jag dörren och så får jag sluta
lyssnar på mig själv
kippa efter luft
det flimmrar framför ögonen så hårt andas jag

 paniken

jag kan inte gråta
andas
korta tunga flämtande andetag
jag kryper ihop på överkastet

 överallt

hjälp mig hjälp mig hjälp mig
 hest mellan andetagen

nu kan jag inte mer
nu måste ni ta över
lyft mig upp i famnen och bär mig härifrån
det finns ingen styrka kvar i mig
jag lovar
alldeles fjäderlätt kommer jag vila
ni kan bära mig vart ni vill

mamma ska ordna allt
lugna djupa

det lurar svart därinne
såfort tankarna snuddar vid
bränns det till
ohanterbart

ohanterbart

bär mig
fjäderlätt
för jag faller
så ohejdbart
i ingenting

min mamma sa att regnet skulle komma till helgen
jag väntar på det
på att få andas
jag kvävs av denna tryckande hetta
den finns överallt
smiter in i alla vrår fyller upp och stjäl syret

igår drack jag en hel flaska rödvin
och blev alldeles ensamt fjortonår och jättefull
fast med andra i en park
ungaungaunga jag försökte knappt vara politisk korrekt
men det räckte till ändå

kakan
blev jag till slut
mitt eget smeknamn
nästan lite kärleksfullt

för jag inte kunde hålla tyst
orden bara sipprade ur mig
men jag fanns i alla fall

sen gick jag hem när han ropade efter mig
på utestället
där han drack öl med de andra
kakan, ska du gå nu?
kakan, kakan!

jag gick hem och vinglade knappt och såg mig inte om
låste dörren noggrant
tur att jag flyttat hemifrån för sju år sedan tänkte jag

sen kräktes jag massa gånger över toaletten och lade mig naken i en alldeles för varm säng

jag tar bort alla tusentals omsorgsfulla hårnålar
mitt linne hänger alldeles för löst ner över bhn
den svarta i spets
under det blekrosa second hand-linnet jag köpte i lund

gör om sätter på nytt
granskar

jag är en abnomali i mig själv
en jävla motsägelse

jag vill ta bort mig själv

mina fötter är smutsiga
lämnar fotspår över badrumsgolvet
allt faller ner faller samman

snart snart kommer regnet

jag trampar på nya minor
när jag granskande går igenom mig själv

men min hud är fortfarande solvarm
och solstrålarna spelade över min ögonlock fastän jag blundade under vattnet

jag gör knastrande glänsande foliepaket av smörgåsarna
lindar försiktigt in
en stekt ägg-macka och två med ost

brygger en hel kanna rykande svart kaffe
packar termos
och tre koppar
prydligt staplade i varandra

dagens tidning
solgasögon och en handduk
i den röd-blårandiga badväskan som alltid hängde i städskrubben i gamla villan

vit sommarklänning
och brunbända bren

allt packat och klart
iväg!

när britney rakade av sig allt hår skulle hon ryktesvis ha sagt
att hon inte ville att någon skulle röra vid henne längre

ramaskri
vem vill inte vara vacker!

jag vill nog inte vara vacker
för alla
jag vill inte att vem som helst ska vilja röra vid mig

men någon

får stryka mig över det trubbiga, upproriska håret
hålla mig lätt under hakan
se på mig ärligt
alldeles innerligt
och säga att jag är alldeles fantastiskt vacker

för att du förstår
varför jag gjorde det
men det spelar ingen roll
du ser förbi allt det

jag är inte lika modig som britney
och jag begär lite för mycket av en person
men jag måste nog göra det ändå

det är okej
jag är så himla trött

igår lyssnade jag på bob hund på den varma bussen
skakande över östergötlands landskap
på den äldsta bryggan
fick jag vara ifred
med ytvarmt vatten
och en segelbåt med fem unga killar
som stannade en kort bit bort

i trappen i skuggan under björken
drack jag kaffe
tog av mig skorna
sommarsverige-perfektion

åh kära ni
mina små blommor

själv är jag nog mest det brinnande fartyget
men jag har i alla fall
slutat att behaga

 fantastisk omöjlig kärlekshistoria
åh herregud

världens vackraste peruanska vinodlare på tv
åh!
på väg mot tåg och jobbintervju nu

flippar pannkakor i köket
lyssnar på beirut
med bara ben och blårutig skjorta

 väntar på åskan

jag sover tungt, trött, länge
drömmer om människor jag älskat
han som jag brann för
för en massa år sedan
håller ömt min hand när jag gråter vid bordet på ett uteställe
tittar mig innerligt i ögonen
berättar att han ska gifta sig
de är ute och firar nu han kan inte stanna
åh

bestämmer mig till slut för att vakna
omtumlad, varm
av all sömn

kroppen är tung
jag har drömt så nära vaket tillstånd
att jag tror att det rinner tårar när jag vaknar

jag gråter inte längre åt musiken nu
men jag längtar efter den såfort jag gått upp
med hela mig längtar jag
med hela kroppen
åh

jag får lyssna hur många gånger som helst
tills jag är alldeles nöjd
inte behöver mer

tilltrasslad
morgonvarm
alldeles lagom är jag nu