put it on a sticker

jag kan precis ha påbörjat
något som nog inte kan kallas annat än en
jobbflört
via post -it - lapper som skickas med internposten
fascinerande


It is time to think about the refrain

jag ser tydligen alldeles särskilt trött och sliten ut idag
säger mina kära kollegor på jobbet
HAHAHA
mullrar jag

jag skrattar vardagen rakt upp i ansiktet

- du har alldeles särskilt vackra pianofingrar -

den unga killen i kassan på ICA
med rågblont hår och röd tröja med namnskylt
har vackra händer tänker jag
när jag står i kön
han har långa vackra fingrar
långa vackra pianofingrar
har han

tänker jag när klockan börjar närma sig halv fem tisdag eftermiddag
i kassakön på ICA mitt i stan
i Norrköping
där balanserar mitt paket med sallad och en ensam avocado
på det rullande bandet
och utanför duggregnar det grått
och killen i kassan på ICA har rågblont hår och långa pianofingrar

och mitt huvud gör ont av all trötthet
och runt omkring mig är det människor som handlar
på-vägen-hem-från-jobbet handlar
kvällsmat och frukostmjölk
hämta-barnen-på-dagis-snart-handlar
falukorv och knäckebröd
handlar de på-vägen-hem-från-jobbet-människorna

men framför mig står det en rödskrynklig tant
jag hjälper henne ställa kundkorgen till rätta
hon ler mot mig
jag ler också
det orkar jag fast jag är så trött att det dunkar i huvudet alldeles fullproppat av trötthet är det där inne

jag borde inte låtit det synas
tänker jag
jag borde hållt det inom mig på jobbet ändå
tänker jag och tittar på ICA-killens händer
gud vet vad de säger om mig nu
tänker jag där jag står med mitt huvud fyllt av all trötthet som liksom spränger och vill ut därifrån
gud vet vad de tänker om mig nu tänker jag

men på samma sätt som det är omöjligt att komma ifrån att luggen delat sig i fettiga flikar på pannan
på samma sätt som det är omöjligt att komma ifrån att strumpbyxorna är alldeles särskilt gråa och otvättade idag
på samma sätt var det omöjligt var det att hålla inne
tröttheten idag

tänker jag och betraktar ICA-kassörens vackra händer där han slår in min avokado
knappknapp pling plong
 - du kan kasta kvittot -  säger jag tyst
 - hej då - säger jag
lite högre så han hör
till ICA-killen med de vackra pianofingrarna och det rågblonda håret

i duggregnet går jag med min ensamma avocado och mitt paket med sallad

jag borde säga vad hans händer är till för
tänker jag
när jag ser mig om efter spårvagnarna på drottninggatan
jag borde säga vad hans händer är till för
tänker jag
när jag väjer för mötande
på-väg-hem-från-jobbet-människor

jag borde säga vad hans händer är till för tänker jag
nästa gång på ICA
ska jag säga till honom
att han har alldeles särskilt vackra händer
 - vet du att du har alldeles särskilt vackra pianofingrar -
ska jag säga
nästa gång
nästa gång ska jag säga det
till ICA-killen med det rågblonda håret och de alldeles särskilt vackra pianofingrarna




östgöta-skogar





jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad

varje gång vi talats vid och det är regntunga oktobernätter
så går jag upp och lyssnar på lars winnerbäck och miss li
till morgonkaffet på jobbet
och värmen dröjer kvar

here's looking at you kid

(till maria och charlotte. mina inspirationskällor.)

amanda finns lite på riktigt
jag har hittat på utifrån
någon
som existerar

(hon är så vacker att det slår stjärnor i huvudet)

och jag tror att jag skulle nöja mig bara
av att vara någon i hennes ögon






om amanda och lite mer

linn har skrivit en kommentar till min blogg
hon tycker jag skriver fint eller typ bra eller så
jag känner inte linn

det gör mig så glad att jag måste skriva ett inlägg bara för det

jag är lite full och har varit på ett sånt jobbigt ställe där alla älskar den senaste black eyed peas-låten
det gör inte jag

istället flyr jag
egentligen vill jag skriva om han som är begravd i mitt hjärta
men så blev det för nära
att säga högt

jag måste skriva om alla ord mina fingrar slinter
vodka-slinter
ungersk sprit-slinter

snart ska jag skriv om amanda
hon är påhittad men lite sann också
och kanske är hon vackrast i världen

(jag skriver nu)

hon har det lockigaste håret
alldeles ostyrigt är det
och hon bor i en villa nånstans där  ungefär precis i mitten av sverige 
och på kvällarna spelar hon piano i en skogshuggar-rutig skjorta
och stryker håret ur ansiktet 
fast det inte behövs

och den första natten efter frosten
går vi med vantklädda händer
över åkerfårorna som stelnat av kylan
det ryker när vi talar

och när hon sätter sig på farstutrappen med de alldeles för stora träskorna
far det som en skugga över hennes ansikte när hon tänder cigaretten

det ryker när vi pratar när nattfrosten smälter







första dagen på nya jobbet

sådärja. då var det dags då.

går omkring hemma och packar jobbportföljen, dricker kaffe och lyssnar på min mammas gamla simon &garfunkel-LP.
det här kommer ju onekligen att gå bra

det borde ju vara lite som första dagen i skolan, tänker jag
man går dit i sina nyinköpta - nu-startar-hösten-och-nya-skolan-och-den-här-vill-jag-vara-denna-terminen-kläder och visar upp sig
sen jämför man solbrännor
tittar under lugg på alla andra, bedömer, granskar och försöker av detta utröna hur året kommer bli
sen svarar man ja på uppropet

ja

det klarar jag ju av att säga
således inga problem

det enda som är lite jobbigt är att min ansiktskräm är slut så jag tvingats använda min hudlotion som för tillfället är 'doves extra silk- någonting- hudlotion'. tydligen så vill dove att man ska glittra som en hel kristalllkrona när man bär den., för de har lagt i  något särskilt slags medel som ska reflektera ljus, som det så fint heter.

resultatet blir att jag får gå omkring och se ut som en jävla discoboll i ansiktet hela dagen.

men förutom det då, allt lugnt.

angående chimpansungar och närhet


 jag läste nånstans att chimpansungar som inte fick vara nära sin mamma eller någon annan levande varelse dog av bristen på fysisk närhet
jag tror att människor fungerar ungefär likadant
våra överlevnadsinstinkter kanske är starkare men sakta förtvinar vi nog ändå

jag tror att det kan vara det allra svåraste att säga
att man behöver någon som rör vid en

därför tänker jag inte säga det högt

and the wind began to howl


för en stund sen var det alldeles tidig morgon
med morgondagg och bara byggarbetarna som börjat
dagen
bob dylan sjunger här i mammas lägenhet
jag gör snabbkaffe
och letar upp mina gamla ungdomsböcker
från påsarna i förrådet

jag vet inte riktigt om det är okej
att uppslukad sträckläsa michelle magorian på soffan igen
men jag tor jag nog faktiskt att jag helt enkelt struntar i
vad nån annan skulle tycka om det
ha!

off I go


 jag hade tänkt att ge mig iväg och försöka vara ärlig
sådär riktigt ärlig man är när man till slut erkänner
det som egentligen känns
livrädd
kan man vara för det

men det säger jag er
egentligen
är man nog mer rädd för
att aldrig någonsin våga
berätta

sådärja
dagens visdomsord från mig
de kostar gratis!

(åh herregud åh herregud det känns värre än att hoppa från femman)

and may you stay forever young

k håller mig i handen när vi går genom den mörka skogen
för ingenting kan röva bort mig då

sen lyssnar vi på fulradio i bilen hem

livs-försäkring

- jag kommer aldrig tröttna på dig


 betryggande


pojknackar


människor håller bara på och mindfuckar varandra hela tiden, klagar min vän på gräset
jag äter kebab, tigger en cigarett och håller med
det är lätt om man kan knepet
att vandra in i någon annans värld och stanna

natten innan har a hållit mig vaken
han vill ta mig till nangijala
jag föreslår att han ska vänta tills vi båda dött

hans norrländska är varm och mjuk
hela han är mjuk tycker jag
min säng är också varm fastän en harkrank dansar i taket och skrämmer mig
vi slutar aldrig prata nästan
men det är bara min egen värme i sängen
suck
tänker jag

det var vackra pojknackar med lockigt hår i veckan
såna som gömmer ölen i väskan på spelningen
och som ler stort och pratar franska
och såna som knyter ens skosnören så hårt att de inte går upp

många pojkar var det
inga män
pojknackar är mjukare

så hemskt kanske
men det är fint med smålockigt hår över mjuka nackar
åh, förfäras om ni vill
nåt ska ni väl ha att tala om!
tada!
varsågoda och godnatt

blåbärspromenad

avskalad
i blårutig skjorta
och mammas gamla gummistövlar
saknar jag tystnaden

trampar varsamt över ris och mossa
med termos i ryggsäcken
och min fina vän bredvid

nu börjar vädret bli bättre - blåbären får se upp
skriver hon glatt

som att träffa en gammal vän
att få gå i skogarna
jag egentligen aldrig lämnat

avfärd utflykt

nu är jag för rastlös för mitt eget bästa

så jag flyr ner till den gamla arbetarhamnen
bland övergivna lastskepp och tegelbyggnader
ska jag träffa maria
och samtala över en flaska vin

med grovstickad vit tröja
blir sommarkvällen alldeles lagom varm

bortom verkligheten


när det känns extra svårt låtsas jag att jag egentligen är en sårad prinsessa
en vacker krigarprinsessa som slagits i något ärofullt krig
som stod längst fram med svärdet höjt till anfall
den starkaste krigarprinsessa någon någonsin mött
och den modigasrte

och jag låtsas att min kropp egentligen är sårad av alltför många knivhugg
så att den måste ligga alldeles,alldeles stilla
för att läka samman igen

och alla som försiktigt stryker mig över pannan
fladdrar förbi i utkanten av rummet
som viskar oroligt
egentligen är fyllda av en otrolig beundran
för den fantastiska kämpe som stillatigande uthärdar sina smärtor

att det är rödblont lockigt hår som sveper över kudden
och att jag egentligen är det vackraste någon sett
trots att mina ögon bara kan se på
den stiliga prinsen
som aldrig viker från min sida

fulla av beundran för den sårade prinsessan
väntar världen andaktigt
någon modigare har de aldrig sett
vilken kämpe
vilken kämpe hon är den där krigarprinsessan

- - - - - - - -



om det skulle göra någon skillnad


låt mig få rasa resa mig

springer ner alldeles för lättklädd
för att köpa snus i videoaffären på hörnet

den äldre mannen med överkammad flint
ser inte förvånad ut
men är alltid lika tålmodigt vänlig

jag tror inte på honom

det börjar bli mörkt i kanten av himlen
vinden tar i
jag får hålla i klänningen med händerna
den leker med oss alla

mina tånaglar är ilsket blå
fast jag kan inte se på min egen kropp
för många demoner som rasar

besitter min kropp
tar delar av den som sina
om det inte gjorde så ont
skulle jag skratta
åt hur svart min kropp blivit
ett minfält

explodera, tänker jag
så har vi det överstökat

så får jag sova med
goda, varma drömmar
igen

det är tryckande varmt
klibbigt
jag mår illa

jag måste klä på mig
så jag slipper titta på mig själv
gömma undan
demonerna

öppnar fönstret mer
skyler mig

jag måste försöka
vi måste alla slåss

någon annans historia

( åh, jag vill så gärna ha fler vardagshistorier. alldeles jättekorta eller långa eller bara några ord. fula och dumma eller lågmälda, dumdristiga, högljudda eller absolut ingenting. så länge det är era. här är den första. den gör mig varm i kroppen.)

jag målar mina stolar vita, röker inomhus å dricker vin, lyssnar på helgi, funderar ensam, smilar för mig själv, dansar någon vals framför spegeln, får vita händer, blir sur över sms, nöjer mig, spräcker någon finne, tänker på dig, har någon geleaktig smörja i nyllet, äter popkornkärnor, byter till feist, går och tänder ett ljus, tänder två, tar på mig lite rött läppstift, tar ett kort, tar bort kortet, luktar på mina rosor, läser bloggen, kollar fejset, muttrar. Återvänder förnöjt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0