and the greatness just keeps on coming
idag har jag fått en utskällning av min chef, ätit en halv sockerkakakssmet, tittat på sex avsnitt av gilmore girls och inte dammsugit på en månad
jag känner mig lyckad
now I know how Joan of Arc felt
det var koltrastar, the smiths, kvav värme och duggregn igår
och kan man inte sova
för alkoholen och adrenalinet
tar över
så kan man sjunga svenska folkvisor i sängen
för jonathan
som värmer upp allt som en kamin
så det är omöjligt att sova under täcket
och vi sätter fönstret på glänt
lyssnar på valborgs-fylla
den där fredrik åkare
han var visst en riktig filur
mm
jag somnar nu
okej
uppdatering: har gjort kaffe och en plan för livet
nu har jag förklarat för jonathan att lucky strike-cigaretter är vegancigg för att klistret som håller ihop dem inte innehåller malda djurrester
är det därför du köpte dem, svarade han, jag trodde det var för din rock'n'roll stil
mja
säger jag och pillrar upp snusen jag kastat i papperskorgen
kanske lite för det med
men det är ju inte sånt man säger
(nää)
sen sätter jag mig och lindar in mitt leende ett tag
och gör en plan för livet
i en wordfil
saker-jag-vill-göra-innan-30.doc
häller upp rödvin
och tänker
att det går nog att ordna
fucks sejk
det här går nog att ordna
nu går jag och min fettiga lugg, min alldeles för urringade tröja och mina rosa strumpor
och firar valborg en stund
ta hand om er
Rök-bettan
enligt mina kollegor så arbetar Rök-bettan på frisörsalongen nerför gatan
hon står varje dag i dörren till sin frisersalong och skvätter iväg gula blend-fimpar
som om hon aldrig gjort något annat
alltid bär hon en aprikosfärgad tröja så glesstickad att man utan problem kan urskilja den där BH:n hon köpte på Obs 1993
och tydligen så kan man betala klippningen
med ett litet nyp bakom gardinen
fast det sista vet jag inte om det är sant
hon står varje dag i dörren till sin frisersalong och skvätter iväg gula blend-fimpar
som om hon aldrig gjort något annat
alltid bär hon en aprikosfärgad tröja så glesstickad att man utan problem kan urskilja den där BH:n hon köpte på Obs 1993
och tydligen så kan man betala klippningen
med ett litet nyp bakom gardinen
fast det sista vet jag inte om det är sant
Cornered driver and the sunbeams
Live at Saliga Munken, Norrköping 29/4 2010!
så länge vi båda andas
du och jag är lika trasiga
ibland
lika rädda för något
vi inte kan sätta fingret på
som att vi inte vet hur man älskar
i alla fall inte varandra
klampar rakt in i
varandras existens
kras
faller den ihop
och där står vi
i skärvorna
och liksom tittar på varandra
vad gör vi nu?
så lovar vi
att allt kommer ordna sig
försöker trösta
allt blir bra
allt blir bra
och gör allt för att rädda oss själva
och varandra
på samma gång
simultan livräddning
andas bara
andas
ibland
lika rädda för något
vi inte kan sätta fingret på
som att vi inte vet hur man älskar
i alla fall inte varandra
klampar rakt in i
varandras existens
kras
faller den ihop
och där står vi
i skärvorna
och liksom tittar på varandra
vad gör vi nu?
så lovar vi
att allt kommer ordna sig
försöker trösta
allt blir bra
allt blir bra
och gör allt för att rädda oss själva
och varandra
på samma gång
simultan livräddning
andas bara
andas
tonårssvett och ångest
idag var vi i en replokal
den luktade pojksvett och popcorn
på väggarna hade någon klottrat
väldigt punkiga saker
i stil med
100 kg hästballe i munnen
det fanns en röd soffa
som var fullständigt nedsutten och söndertrasad
och med lite fantasi
kunde man tänka sig hur mycket tonårslust
fylla
och passion det rymts däri
på whiteboarden hade niklas
skrivit att
han ägde
malin strök över
och skrev
niklas suger
då kände vi oss vuxna
den luktade pojksvett och popcorn
på väggarna hade någon klottrat
väldigt punkiga saker
i stil med
100 kg hästballe i munnen
det fanns en röd soffa
som var fullständigt nedsutten och söndertrasad
och med lite fantasi
kunde man tänka sig hur mycket tonårslust
fylla
och passion det rymts däri
på whiteboarden hade niklas
skrivit att
han ägde
malin strök över
och skrev
niklas suger
då kände vi oss vuxna
oh let's break some hearts
jag luktar precis som honom nu
min hud är hans
som om han ständigt andades precis vid min nacke
jag kan inte tänka klart
när det känns som om jag plötsligt är två
jag får träningvärk
av att släppa in dig
så jag börjar gråta precis efter att du kysst mig
de skrattar åt mig i telefonen
när jag beklagar mig över
vilken tur jag haft
du måste gå hem nu
jag måste tänka
räta upp världen igen
jag försöker fokusera
och du andas i min nacke
fortfarande
jag måste be dig sluta
så jag vet vem jag är
jag har kämpat så för att komma dit
I've got your strenght in my hand
vill bara meddela att jag kommer att gå långt
jag har funnit min egen piano-låt
nu kan ni säga att
det där är ju inte din låt
men nu är det minsann så
att jag viskade tyst att de där tryckarackorden
(som jag aldrig sa något till någon om)
de tror jag på
och du åsidosatte tiden
väntade en evighet
och upptäckte att det var igår
nu känner vi bara pirret i magen
det där är ju inte din låt
men nu är det minsann så
att jag viskade tyst att de där tryckarackorden
(som jag aldrig sa något till någon om)
de tror jag på
och du åsidosatte tiden
väntade en evighet
och upptäckte att det var igår
nu känner vi bara pirret i magen
den här helgen cyklar jag
hos mamma står en liten, ljusblå cykel med massa rostfläckar
den har varit hennes dåliga samvete hela vintern
alla andra i hyreshuset har nämligen plockat in sina cyklar över vintern
skyddat dem mot kyla, snö, regn, blåst och förvittring
utom mamma
i vintras var den nästintill gömd under snömassorna
bara sadeln, inpackad i ica-kassar och systemet-påsar, stack trotsigt upp över kanten
'du borde verkligen ha ställt in cykeln i garaget, mamma'
säger jag varje gång jag hälsar på
'jo, jag vet', suckar mamma, 'jag borde ha tagit in den'
så har vi inte gjort något mer åt den saken
igår när jag kom hem för påsklov hade den töat fram
stod där lika troget blå som vanligt fastkedjad i cykelstället
när det är dags att möta upp tjejerna på en bar nere i stan letar jag fram cykelnyckeln
mamma ser tveksamt på mig, hon tror inte att den kommer fungera
(den är inte så farlig)
sadeln är mystiskt grönfläckad och låset lite trögt
men den går att låsa upp och tramporna gör som de ska
det knirklar och knarklar en del
men det har alltid varit en så lättcyklad cykel
så jag trampar fint på ner till staden
det är årets första skymning
jag sjunger lite för mig själv på låtar jag inte kan texten på
och jag tänker att det är något alldeles särskilt ändå
att cykla
vilken magi det var
i cykeln
när den var det enda som kunde ta mig dit jag ville
senare på natten trampar jag hårt, hårt hem
det är kall, sval luft och tomt på gatorna
på baren var det trångt, varmt och stökigt
alldeles för höga skratt och människors andedräkter överallt
orden tog slut och jag kände att nu kvävs jag
och om jag inte rör mig precis just nu så kommer jag sprängas inifrån
hastigt flyr jag och flyger hem över gatorna
rörelsen i benen gör att jag inte behöver tänka
det lugnar
flåsar uppför backarna
och viner nerför igen
trampar,trampar,trampar
jag hade behövt en längre väg hem
men det hjälper
här finns det luft över att andas
idag utflykts-cyklar jag istället
en vårutflykt
när barmarken äntligen vunnit över snön
och det fladdrar flugor och tidiga fjärilar förbi i solvärmen
jag kör vilse förstås
vägskyltar
skiljebo-branthovda-bjurhovda
vänster, rakt fram eller höger
typiskt, hur hamnade jag här, jag lyckas ju aldrig komma ihåg exakt hur man kör här med bilen
bestämmer mig för halvt rakt fram, halvt höger
nånstans åt det hållet ska jag ju
finner alldeles nysopade asfaltsvägar i aprikost
de är de bästa cykelvägarna
hamnar på grusvägar mellan radhusen, förbi lekplatser och skolor
återvändsgränds-vänder och inser att svängradien för en cykel är lite större än jag tror
balanserar och cyklar en stund utan att hålla i styret
på väg nerför en backe ser jag att rödljuset precis håller på att slå om
jag måste tävla
slänger mig på tramporna
pinnar på allt jag kan
trampar,trampar,trampar
jag lutar mig ner över cykelstyret
minskar luftmotståndet
och gör racerbils-ljud i huvudet
(nöö, nöö, nööööö)
svisch förbi gruppen av människor som väntar troget, enfaldigt vid övergångsställets början
svosch förbi mannen som vågat sig över precis när det började slå om till gult
vroom förbi dem som precis kliver upp på trottoaren
(ur vägen)
jag vinner allt och flyger vidare
haha
ingen kan slå mig nu
den har varit hennes dåliga samvete hela vintern
alla andra i hyreshuset har nämligen plockat in sina cyklar över vintern
skyddat dem mot kyla, snö, regn, blåst och förvittring
utom mamma
i vintras var den nästintill gömd under snömassorna
bara sadeln, inpackad i ica-kassar och systemet-påsar, stack trotsigt upp över kanten
'du borde verkligen ha ställt in cykeln i garaget, mamma'
säger jag varje gång jag hälsar på
'jo, jag vet', suckar mamma, 'jag borde ha tagit in den'
så har vi inte gjort något mer åt den saken
igår när jag kom hem för påsklov hade den töat fram
stod där lika troget blå som vanligt fastkedjad i cykelstället
när det är dags att möta upp tjejerna på en bar nere i stan letar jag fram cykelnyckeln
mamma ser tveksamt på mig, hon tror inte att den kommer fungera
(den är inte så farlig)
sadeln är mystiskt grönfläckad och låset lite trögt
men den går att låsa upp och tramporna gör som de ska
det knirklar och knarklar en del
men det har alltid varit en så lättcyklad cykel
så jag trampar fint på ner till staden
det är årets första skymning
jag sjunger lite för mig själv på låtar jag inte kan texten på
och jag tänker att det är något alldeles särskilt ändå
att cykla
vilken magi det var
i cykeln
när den var det enda som kunde ta mig dit jag ville
senare på natten trampar jag hårt, hårt hem
det är kall, sval luft och tomt på gatorna
på baren var det trångt, varmt och stökigt
alldeles för höga skratt och människors andedräkter överallt
orden tog slut och jag kände att nu kvävs jag
och om jag inte rör mig precis just nu så kommer jag sprängas inifrån
hastigt flyr jag och flyger hem över gatorna
rörelsen i benen gör att jag inte behöver tänka
det lugnar
flåsar uppför backarna
och viner nerför igen
trampar,trampar,trampar
jag hade behövt en längre väg hem
men det hjälper
här finns det luft över att andas
idag utflykts-cyklar jag istället
en vårutflykt
när barmarken äntligen vunnit över snön
och det fladdrar flugor och tidiga fjärilar förbi i solvärmen
jag kör vilse förstås
vägskyltar
skiljebo-branthovda-bjurhovda
vänster, rakt fram eller höger
typiskt, hur hamnade jag här, jag lyckas ju aldrig komma ihåg exakt hur man kör här med bilen
bestämmer mig för halvt rakt fram, halvt höger
nånstans åt det hållet ska jag ju
finner alldeles nysopade asfaltsvägar i aprikost
de är de bästa cykelvägarna
hamnar på grusvägar mellan radhusen, förbi lekplatser och skolor
återvändsgränds-vänder och inser att svängradien för en cykel är lite större än jag tror
balanserar och cyklar en stund utan att hålla i styret
på väg nerför en backe ser jag att rödljuset precis håller på att slå om
jag måste tävla
slänger mig på tramporna
pinnar på allt jag kan
trampar,trampar,trampar
jag lutar mig ner över cykelstyret
minskar luftmotståndet
och gör racerbils-ljud i huvudet
(nöö, nöö, nööööö)
svisch förbi gruppen av människor som väntar troget, enfaldigt vid övergångsställets början
svosch förbi mannen som vågat sig över precis när det började slå om till gult
vroom förbi dem som precis kliver upp på trottoaren
(ur vägen)
jag vinner allt och flyger vidare
haha
ingen kan slå mig nu
post - sol
(...)
JAG ÄR INTE MITT JOBB
JAG ÄR INTE MITT JOBB
JAG ÄR INTE MITT JOBB
JAG ÄR INTE MITT JOBB
JAG ÄR INTE MITT JOBB
JAG ÄR INTE MITT JOBB
JAG ÄR INTE MITT JOBB
nya morgonrutiner
gröt och hett kaffe
Anne på Grönkulla
varje morgon TV4 plus 06.15 - 07.00
gilbert är precis lika vacker som jag minns honom
post - sol
solskenet dröjer sig kvar på hustaken längst bort
reflekteras mot grannarnas fönster och skickar påminnelser in över golvet
gyllene eftermiddagar
som andas
solkatter
fräknar
loj värme
och dansande dammkorn i förmiddagsskenet
på väg till jobbet 9:e mars
plättar av barmark, skinnjacka, converse och mössa, cry me a river på radion
det är inte mycket
men tillräckligt
för vårleenden mot dem jag möter
vårglimtar
solen kikar in genom gläntan i fönstret
lägger sig bekvämt tillrätta på mitt skrivbord
det pustar svalt ibland
någon kör förbi och spelar ooa hela natten högt på bilstereon
nu börjar det
lägger sig bekvämt tillrätta på mitt skrivbord
det pustar svalt ibland
någon kör förbi och spelar ooa hela natten högt på bilstereon
nu börjar det
lite vardagsglädje till er
(Om det inte framgår tillräckligt tydligt så är det alltså en ung Bruce Springsteen som spontant ställer sig och kör några av sina låtar tillsammans med en mycket förvånad och entusiastisk gatumusikant.)
Du är som aprilväder
J och jag går på bokrean. Det ljusnar precis efter nattmörkret när vi möts utanför Mc Donalds i stan. Själv har jag givetvis snoozat för länge och släpat mig upp precis så jag hinner. Det är kallt, kallt och klart. Fan va man ska frysa hela jävla tiden tänker jag argt för mig själv på väg ner.
Inne i bokhandeln gör jag små pölar av smältvatten på golvet. Snörvlar högt och tittar på fågelböcker för barn. Så vänder jag på huvudet och ser att det vid kortsidan står en kvinna och filmar. Mig.
va fan
Jag helvänder givetvis och kastar mig mycket o-obemärkt över i en annan gång. Min noppiga gråa jacka flyger lite vackert bakom mig. Som tur var har jag knäppt upp jackan så den visar resårmidjan på galon-överdragsbyxorna som jag dragit upp till armhålorna ungefär. Min enda förhoppning är att den gråa luggslitna mössan som jag tryckt ned över hela ansiktet skymmer tillräckligt av mig och mina fettiga testar till hår för att ingen ska känna igen mig.
Inte desto mindre blir jag sjukt irriterad. vem fan är hon att stå och filma mig när jag är äcklig och ful och vill stå ifred och titta på mina böcker. med mord i blicken slänger jag så demonstrativt alla böckerna jag tänkt köpa på en hylla och stormar ut ur affären med stackars J i hasorna.
efter att vi besökt en annan bokhandeln och jag har gnällt och suckat och skällt över - den jävla filmmänniskan som ska vara där av alla jävla ställen fan jag orkar inte va fan skulle jag bli filmad för - smyger vi tillbaka till den första bokaffären. nu har den dumma filmerskan gått. tur.
vid frukostsmörgåsen på konditoriet några minuter senare börjar jag lugna ner mig. över den rykande kaffekoppen börjar jag få lite dåligt samvete över att jag låtit allt gå ut över stackars J. nu när mina fina fågelböcker för barn och min alldeles egna fotobok och den stora kokboken ligger fint förpackade i den orangea påsen och jag lever lite på den alldeles särskilda känslan av nöjdhet som man kan få när man handlat något bra, så känner jag att det är dags att be om ursäkt.
alltså, jag förstår mig inte på mig själv förklarar jag logiskt för J. mitt humör bara ändras precis som det vill. jag kan inte styra det liksom. det är som, som, som... äh, fan jag kommer inte på någon bra liknelse.
Du är som aprilväder, svarar J lugnt.
Ja, så är det muttrar jag, det kan börja hagla precis när som helst.
Mm, svarar han, det kanske det gör. Men det spricker precis lika lätt upp och blir sol igen.
Inne i bokhandeln gör jag små pölar av smältvatten på golvet. Snörvlar högt och tittar på fågelböcker för barn. Så vänder jag på huvudet och ser att det vid kortsidan står en kvinna och filmar. Mig.
va fan
Jag helvänder givetvis och kastar mig mycket o-obemärkt över i en annan gång. Min noppiga gråa jacka flyger lite vackert bakom mig. Som tur var har jag knäppt upp jackan så den visar resårmidjan på galon-överdragsbyxorna som jag dragit upp till armhålorna ungefär. Min enda förhoppning är att den gråa luggslitna mössan som jag tryckt ned över hela ansiktet skymmer tillräckligt av mig och mina fettiga testar till hår för att ingen ska känna igen mig.
Inte desto mindre blir jag sjukt irriterad. vem fan är hon att stå och filma mig när jag är äcklig och ful och vill stå ifred och titta på mina böcker. med mord i blicken slänger jag så demonstrativt alla böckerna jag tänkt köpa på en hylla och stormar ut ur affären med stackars J i hasorna.
efter att vi besökt en annan bokhandeln och jag har gnällt och suckat och skällt över - den jävla filmmänniskan som ska vara där av alla jävla ställen fan jag orkar inte va fan skulle jag bli filmad för - smyger vi tillbaka till den första bokaffären. nu har den dumma filmerskan gått. tur.
vid frukostsmörgåsen på konditoriet några minuter senare börjar jag lugna ner mig. över den rykande kaffekoppen börjar jag få lite dåligt samvete över att jag låtit allt gå ut över stackars J. nu när mina fina fågelböcker för barn och min alldeles egna fotobok och den stora kokboken ligger fint förpackade i den orangea påsen och jag lever lite på den alldeles särskilda känslan av nöjdhet som man kan få när man handlat något bra, så känner jag att det är dags att be om ursäkt.
alltså, jag förstår mig inte på mig själv förklarar jag logiskt för J. mitt humör bara ändras precis som det vill. jag kan inte styra det liksom. det är som, som, som... äh, fan jag kommer inte på någon bra liknelse.
Du är som aprilväder, svarar J lugnt.
Ja, så är det muttrar jag, det kan börja hagla precis när som helst.
Mm, svarar han, det kanske det gör. Men det spricker precis lika lätt upp och blir sol igen.
VA FAN VINTERN LÄGG NER NU JAG ORKAR INTE MER
JÄVLA SNÖ SOM FASTNAR UNDER FÖTTERNA DET TAR FEMTIO MINUTER ATT GÅ TILL JOBBET DET ÄR MÖRKT JÄMT HELA TIDEN OCH MAN KOMMER VÄL DÖ AV ATT DET TRILLAR ISTAPPAR I HUVUDET PÅ EN OCH DET ÄR JU PATETISKT ATT DÖ SÅ JAG HAR INGEN ENERGI DET FINNS INGEN SOL DET ENDA JAG VILL GÖRA HELA TIDEN ÄR ATT SOVA ELLER ÄTA EN SJUK JÄVLA MÄNGD MAT ELLER GODIS DRICKA VIN GÅR BRA BLI TJOCK ALLTSÅ ÄR DET ENDA JAG KAN GÖRA NU HADE JAG INTE JOBBAT HADE JAG LEGAT UNDER TÄCKER HELA DAGEN OCH VÄNTAT PÅ ANDRA TIDER MEN NU MÅSTE JAG JOBBA SÅ JAG TVIUNGAS GÅ RUNT SOM EN JÄVLA LEVANDE DÖD OCH STIRRA ARGT PÅ ALLA JAG MÖTER OCH SE FRUKTANSVÄRD UT TJOCK OCH VIT ÄR JAG NU JÄVLA VINTER ETT SURT FETTO HAR JAG BLIVIT KUL VERKLIGEN JÄVLA VINTER FANSKAP JAG FÖRSÖKER TRYCKA I MIG KAFFE FÖR ATT FÅ NÅN SLAGS ENERGI TILL NÅGOT MEN DET HJÄLPER INTE JAG SKA BÖRKA KNARKA DET SNART KNARKARE KAN JAG JU ÄNDÅ BLI NÄR JAG ÄNDÅ HÅLLER PÅ JAG KAN KNARKA SAMTIDIGT SOM JAG DRAR PÅ MIG ÖVERDRAGSBYXORNA JAG HAR TILL JOBBET JA VISST ÖVERDRAGSBYXOR HAR JAG FÖR SÅ LITE ORKAR JAG BRYR MIG OM NÅT JAG KAN JU LIKA GÄRNA SÄTTA PÅ MIG EN HEL OVERALL NÄR JAG ÄNDÅ HÅLLER PÅ LIKSOM DET ÄR INGEN IDÉ ATT FÖRSÖKA BEHÅLLA NÅN VÄRDIGHET ALLTSÅ VINTERN JAG GÖR SLUT. HÖR DU DET. JAG GÖR SLUT! JAG GÖR SLUT! JAG GÖR SLUT!
