baby you're lemon in my eye

(Från intervju, Aktuellt 091012)

' Ja, men vi måste börja beskriva samhällsproblem på ett sånt sätt så att kvinnor känner igen sig. '

Ja, men så bra Fredrik. Då kan du ju börja använda det här kvinnospråket, du vet det som bara kvinnor förstår. Kanske om vi översätter alla ord till kvinnotermer. Då. Då blir landet jämställt.

För det kan ju inte vara så att det faktiskt handlar om rättvisa. Samma löner för samma jobb. Samma möjligheter, samma makt över sitt liv, samma chanser att få leva sitt utifrån sina egna förutsättningar.

Nej, vänta, förlåt fredrik, nu förstod inte du, vänta så ska jag omformulera det i ett språk så att även män känner igen sig.

 du kan inte göra såhär
 jag hade ju köpt en ny klänning och allt

två dagar
med alla från jobbet
på ett hotell i ödemarken

jag sätter på mig min broder daniel t-shirt innanför tröjan
jag vet inte direkt varför
men nog gör det att det hela känns lite bättre

jag älskar,älskar, älskar gudrun schyman i let's dance
åh
jag har jordens respekt för henne nu
för hennes person, allt hon säger och gör
fullständigt klockrent
(jepp, jag har funderat på att rösta på fi endast grundat i min kärlek till gudrun)

dessutom ska jag skaffa tamburin
och börja spela i ett band
för alla vet ju att tamburinspelaren är den som får alla killar

det har varit något av en liten svacka
idag

men

min ryan adams lp som sprakar på vinylspelaren
nyheten att the tallest man on earth släpper nytt till mars
och att monty turnerar i maj

gör att hoppet återvinner
vi har sett de första tecknen
ljuset i trapphuset
det är omöjligt att stoppa

börjar det snöa ymnigt
stormen på väg

börjar det ljusna utanför fönstret
rättar jag till det leopardfärgade hårbandet för fjortonde gången denna morgon
dricker jag upp det sista av kaffet som nästan börjat kallna
tittar jag på högen av pappersarbete jag inte börjat med ännu
ler jag åt M som sätter ihop IKEA-lådor och lyssnar på LillBabs 'en tuff brud i lyxförpackning' samtidigt

just nu i Norrköping
väntar vi andaktigt på stormen
söker min kollega någon vid namn susanne via telefon
spills det (sannolikt) kaffe i trappuppgången
klicketiklackar det av någons fotsteg i korridoren
beklagar min andra kollega sig för hur stressigt han har det (igen)

just nu i Norrköping
har dagen precis kommit igång på riktigt
hur är det hos dig?
vad händer precis just nu?

(skriv gärna och berätta)

helg hos jonathan
vi åkte längdskidor i flera timmar
mellan snötyngda granar,tallar
övergivna sommarsugor
såg rävspår,rådjusspår,ekorrspår,älgspår
rävar går alltid i skidspåren
berättar jonathan och visar
sen åker vi bil och lyssnar på the cure
jag säger att jag känner mig som sjutton igen
och vi dricker alldeles för många flaskor vin
jag gör upp brasan och studerar lågorna
det knäpper inifrån eldstaden
och så åker vi snowracer i kohagen
jag somnar på trägolvet
och det bästa är hur jag känner mig
jag tycker om den personen

ibland känns det bara jobbigt att titta på den människa
som man fortfarande tycker är allra vackrast i hela världen
ibland känns det bra
just idag känns det bra
så jag ägnar en del av fredagskvällen åt det
som att världen blir lite vackrare av att han finns
eller som att mitt liv blir lite bättre
av att se på hur han trött stryker handen genom håret
han ser sliten ut
som att livet den senaste tiden gått hårt åt honom
det är så det är och kommer vara
vill jag säga
lägg händerna mot där det gör ont
så värmer det bort smärtan en stund
nu kommer vi inte tala mer
och det kommer aldrig vara mer än
några timmar av varm sensommarkväll
och kanske är det precis så det ska vara
kanske är det precis så det var menat att bli

som tidigare - Messed up Prom Queen

faller snön sakta
stora tunga flingor
som liksom

makligt

segnar förbi

allt sker i sin egen
takt

liksom omöjligt att skynda
det får vara så en stund tycker jag

(en sak som jag och jonathan pratade om var hur man lyssnar på musik och jag sa att jag aldrig lyssnar på tecter, nej, bara efter att jag hört dem sådär sjuttioelva gånger hör jag texten, enkla texter oftast och jonathan blir helt chockad för han lyssnar alltid på texterna fölrst och så kan han inte förstå hur jag inte kan lyssna på texterna och jag svarar att jonathan det är melodierna, melodierna som är viktiga och så kan vi inte enas)

men vissa låtar, vissa texter
fastnar
så därför
en vers som ger mig rysningar
för att det är tusen ord
gömda bakom bara några få
och för att det är alldeles utsökt hemskt
och vackert på samma gång

Nick Cave's Where the wild roses grow hittar ni i den bästa versionen här

(och alldeles särskilt perfekt är versen nedan)

When he knocked on my door
and entered the room
my tremblings subsided in his sure embrace
he would be my first man
and with a careful hand
he wiped out the tears that ran down my face

ibland när man varit sådär bara lite småfull
i tre dagar
känns det som att man inte riktigt
vet vad som hänt
när man vaknar upp på söndagsmorgonen

så jag går en lång, kall promenad
och gör makaronipudding i ugn
köper choklad
och laddar upp med gilmore girls

och konstaterar
att det varit tre fina dagar

torsdagen spenderades
längst inne på Världens Bar
där vid de stora sammetsröda biostolarna
och borden där man kan peta in
lappar under bordsytan
satt jag och Jonathan
och åt hamburgare och drack öl
och pratade i timmar
om precis allt
precis allt och lite till 
som vi kunde komma på
och det var så lätt
att bara tala

och på fredagen
efter after work:en med jobbet
går jag och marie och joakim till mc donalds
vid halv nio på fredagskvällen
jag och marie fnissar som två små barn
och joakim
ser resignerat på oss
men ler varmt
och går och köper en extra dipp till mig
efter jag tjatat i säkert fem minuter
och sen när jag sitter där
med munnen full av milkshake och pommes frites och extra vitlöksdipp och chokladmuffins
är allt plötsligt bara fantastiskt roligt
och jag skrattar så jag grinar
och hela restaurangen tittar
och marie fnissar så hon viker sig dubbel
och joakim fortsätter att titta på oss
med värme i blicken
och helt utan skam sitter han där vid oss
och ler stillsamt

och det är så lätt
att bara skratta

och sen går jag hem och somnar tidigt
och kliver upp och fotograferar hela dagen
och emily och frida blir alldeles fantastiskt vackra
och vi dricker några öl
för att få in känslan i det hela
men på kvällen är det nog

och så har vi idag

jag har seriöst suttit så mycket i TV-soffan i helgen att jag har ont i rumpan.
jag tror att jag har fått sitt-versionen av liggsår.

fräscht

( för att förtydliga så att säga. och nej, det är inte jag som gjort hemmavideon. men jag rpkar gilla 17års-videosar så jag tog den här versionen. when we were winning liksom. )

jag har äppelkalla kinder
för jag har vandrat runt världen
i tio-minus gnistrande sol

nu gör jag snabbkaffe
mamma-kaffe
redcup nescafe- kaffe

'känns det inte fint att jag ärvt ditt kaffeberoende? att vi liksom har det gemensamt du och jag, mamma?' frågar jag glatt med munnen full av aladdinchoklad
vid köksbordet dagen innan dopparedan
mamma tycker inte att det är lika fint som jag kanske
men håller med som hon alltid gör när hon hör att jag låter lycklig

joo, katarina, jättefint är det, svarar hon
mm, svarar jag belåtet

och tinar upp lite lagom
efter att ha gått runt jordklotet och tillbaka
driven av rastlöshet som alltid
precis som pappa
vars rastlöshet drev honom till en ensam stuga i skåne

kaffeberoende från mamma
rastlöshet från pappa

jag ringer och frågar om hjälp med kameran
då hör jag hur han ler bakom telefonluren