baby you're lemon in my eye

sådärja. då var det dags då.

går omkring hemma och packar jobbportföljen, dricker kaffe och lyssnar på min mammas gamla simon &garfunkel-LP.
det här kommer ju onekligen att gå bra

det borde ju vara lite som första dagen i skolan, tänker jag
man går dit i sina nyinköpta - nu-startar-hösten-och-nya-skolan-och-den-här-vill-jag-vara-denna-terminen-kläder och visar upp sig
sen jämför man solbrännor
tittar under lugg på alla andra, bedömer, granskar och försöker av detta utröna hur året kommer bli
sen svarar man ja på uppropet

ja

det klarar jag ju av att säga
således inga problem

det enda som är lite jobbigt är att min ansiktskräm är slut så jag tvingats använda min hudlotion som för tillfället är 'doves extra silk- någonting- hudlotion'. tydligen så vill dove att man ska glittra som en hel kristalllkrona när man bär den., för de har lagt i  något särskilt slags medel som ska reflektera ljus, som det så fint heter.

resultatet blir att jag får gå omkring och se ut som en jävla discoboll i ansiktet hela dagen.

men förutom det då, allt lugnt.

 jag läste nånstans att chimpansungar som inte fick vara nära sin mamma eller någon annan levande varelse dog av bristen på fysisk närhet
jag tror att människor fungerar ungefär likadant
våra överlevnadsinstinkter kanske är starkare men sakta förtvinar vi nog ändå

jag tror att det kan vara det allra svåraste att säga
att man behöver någon som rör vid en

därför tänker jag inte säga det högt

för en stund sen var det alldeles tidig morgon
med morgondagg och bara byggarbetarna som börjat
dagen
bob dylan sjunger här i mammas lägenhet
jag gör snabbkaffe
och letar upp mina gamla ungdomsböcker
från påsarna i förrådet

jag vet inte riktigt om det är okej
att uppslukad sträckläsa michelle magorian på soffan igen
men jag tor jag nog faktiskt att jag helt enkelt struntar i
vad nån annan skulle tycka om det
ha!

 jag hade tänkt att ge mig iväg och försöka vara ärlig
sådär riktigt ärlig man är när man till slut erkänner
det som egentligen känns
livrädd
kan man vara för det

men det säger jag er
egentligen
är man nog mer rädd för
att aldrig någonsin våga
berätta

sådärja
dagens visdomsord från mig
de kostar gratis!

(åh herregud åh herregud det känns värre än att hoppa från femman)

k håller mig i handen när vi går genom den mörka skogen
för ingenting kan röva bort mig då

sen lyssnar vi på fulradio i bilen hem

människor håller bara på och mindfuckar varandra hela tiden, klagar min vän på gräset
jag äter kebab, tigger en cigarett och håller med
det är lätt om man kan knepet
att vandra in i någon annans värld och stanna

natten innan har a hållit mig vaken
han vill ta mig till nangijala
jag föreslår att han ska vänta tills vi båda dött

hans norrländska är varm och mjuk
hela han är mjuk tycker jag
min säng är också varm fastän en harkrank dansar i taket och skrämmer mig
vi slutar aldrig prata nästan
men det är bara min egen värme i sängen
suck
tänker jag

det var vackra pojknackar med lockigt hår i veckan
såna som gömmer ölen i väskan på spelningen
och som ler stort och pratar franska
och såna som knyter ens skosnören så hårt att de inte går upp

många pojkar var det
inga män
pojknackar är mjukare

så hemskt kanske
men det är fint med smålockigt hår över mjuka nackar
åh, förfäras om ni vill
nåt ska ni väl ha att tala om!
tada!
varsågoda och godnatt