baby you're lemon in my eye

jag trampar på nya minor
när jag granskande går igenom mig själv

men min hud är fortfarande solvarm
och solstrålarna spelade över min ögonlock fastän jag blundade under vattnet

jag gör knastrande glänsande foliepaket av smörgåsarna
lindar försiktigt in
en stekt ägg-macka och två med ost

brygger en hel kanna rykande svart kaffe
packar termos
och tre koppar
prydligt staplade i varandra

dagens tidning
solgasögon och en handduk
i den röd-blårandiga badväskan som alltid hängde i städskrubben i gamla villan

vit sommarklänning
och brunbända bren

allt packat och klart
iväg!

när britney rakade av sig allt hår skulle hon ryktesvis ha sagt
att hon inte ville att någon skulle röra vid henne längre

ramaskri
vem vill inte vara vacker!

jag vill nog inte vara vacker
för alla
jag vill inte att vem som helst ska vilja röra vid mig

men någon

får stryka mig över det trubbiga, upproriska håret
hålla mig lätt under hakan
se på mig ärligt
alldeles innerligt
och säga att jag är alldeles fantastiskt vacker

för att du förstår
varför jag gjorde det
men det spelar ingen roll
du ser förbi allt det

jag är inte lika modig som britney
och jag begär lite för mycket av en person
men jag måste nog göra det ändå

det är okej
jag är så himla trött

igår lyssnade jag på bob hund på den varma bussen
skakande över östergötlands landskap
på den äldsta bryggan
fick jag vara ifred
med ytvarmt vatten
och en segelbåt med fem unga killar
som stannade en kort bit bort

i trappen i skuggan under björken
drack jag kaffe
tog av mig skorna
sommarsverige-perfektion

åh kära ni
mina små blommor

själv är jag nog mest det brinnande fartyget
men jag har i alla fall
slutat att behaga

 fantastisk omöjlig kärlekshistoria
åh herregud

världens vackraste peruanska vinodlare på tv
åh!
på väg mot tåg och jobbintervju nu

flippar pannkakor i köket
lyssnar på beirut
med bara ben och blårutig skjorta

 väntar på åskan

jag sover tungt, trött, länge
drömmer om människor jag älskat
han som jag brann för
för en massa år sedan
håller ömt min hand när jag gråter vid bordet på ett uteställe
tittar mig innerligt i ögonen
berättar att han ska gifta sig
de är ute och firar nu han kan inte stanna
åh

bestämmer mig till slut för att vakna
omtumlad, varm
av all sömn

kroppen är tung
jag har drömt så nära vaket tillstånd
att jag tror att det rinner tårar när jag vaknar

jag gråter inte längre åt musiken nu
men jag längtar efter den såfort jag gått upp
med hela mig längtar jag
med hela kroppen
åh

jag får lyssna hur många gånger som helst
tills jag är alldeles nöjd
inte behöver mer

tilltrasslad
morgonvarm
alldeles lagom är jag nu

nej nu har jag inte lust längre om det är okej
får jag vara ensam ett tag
blir jag nog lyckligast

andra världar väntar
men grinden är inte stor nog för fler än en
faktiskt tror jag
att det bara är jag som får plats

samma ord
till någon annan
urvattnade
meningslösa

tur att jag glömt allt nu

jag gillar regnväder
jag skulle till och med säga att det är mitt favoritväder jo, det är det nog
för att det är så

pretentionslöst

regnväder ger människorna något att skylla på
i kön på stormarknaden kan alla fråga sig vart den svenska sommaren tog vägen
och så kan alla nicka gemensamt
det är ju för dåligt
det är nämligen lite mer okej
att tycka att världen ändå är lite tråkig
när det regnar

så har de något att skylla allt det tråkiga deppiga misslyckade på
det tycker jag gott att människorna kan ha

tänker jag när jag rengör de leriga gummistövlarna i en regnpöl
och betraktar starens dragkamp med en daggmask i det blöta gräset
det ser oavgjort ut

det är lättare att andas när det regnar
världen är lite mer min egen
jag möter bara ett fåtal människor hukade under paraplyer med skyndsamma steg
gömmer sig undan
lämnar världen öppen
för oss få som ger oss ut och använder den

i solväder
är allt syre upptaget
solglasögon,brunbrända ben, smältande glassar, vita sommarklänningar
nätta skratt, bara bringor, hundskall, grilldoft, folköl och sill

överallt
lyckliga lyckade
människor
som tänker att just nu är det ändå som bäst att leva

så ja, jag trivs bäst när det regnar
jag har liksom aldrig varit bra på det där med att vara lycklig när det förväntas av mig

och tro mig jag har försökt att inte tycka om
Hajen 
herregud
jag kapitulerar

mitt i natten pratar jag med a
det är varmt under täcket utanför fönstret duggar regnet
han är trött på människorna
så skulle man aldrig reagera hemma muttrar han
talar
på sjungande norrländska
i sydligaste skåne

jag vet svarar jag sömnigt
de är idioter de flesta
han är förbittrad
men får mig att skratta

högt i sängen skrattar jag
det är fint

får jag krypa ihop och sova

det är ju tur att mamma och bon iver kan lösa alla problem

förutom ett

nu vill jag sms:a och säga att fastän jag verkligen är alldeles för rastlös, instabil och självupptagen
så är jag också väldigt kärleksfull
och när jag älskar
så gör jag det intensivt
med hela mig

men jag tror nog det mer skulle motverka syftet

vaknade ful imorse

visste det redan innan jag orkat kliva upp ur sängen
låg kvar på ett sönderskrynklat lakan och bara sög i mig fulkänslan
sen steg jag upp och traskade i mina söndriga pyamasbyxor till spegeln
jodå
jag var jätteful

fuckfuckfuck
tänkte jag konstruktivt medan jag satte på kaffet
hällde allt nytt kaffe i burken så att skopan gömdes längst nere under allt kaffe
hälla ut börja om
suck

min kaffebryggare liksom gurglar när den sätter igång
gurgel gurgel

förbi spegeln igen
jag såg inte fel
fortfarande jättejätteful
jaha

ger till slut upp idén om att komponera ihop nya ansökningsbrev för varje sökt jobb
klipper och klistrar ihop ett rent av
det här tog ju bara fem minuter
tänkte jag glatt
tills jag insåg att jag skickat precis samma brev för två olika tjänster inom samma företag
fuck

går in på en blogg som handlar om ännu ett alltför välkomponerat liv
finner att det där tydligen fanns plats för en av de personer jag aldrig, aldrig gillade på gymnasiet
på bilderna sitter han i en överdådigt vacker sommarstuga, röker cigaretter, dricker vin och spelar schack
spelar schack
givetvis
för han skulle aldrig nedlåta sig till att spela alfapet som de andra

hoppas du får lungcancer och dör tänker jag glatt
och skrattar lite i mjugg

prettojävel
tänker jag och river sönder ett nagelband

konstruktiv
känner jag
att den här morgonen har varit

inte kapabel att göra något vettigt

gå regnpromenader
och bjuda på alldeles för starkt morgonkaffe
är visst allt jag kan

imorgon ska mina vänner diplomeras
för fyra års hårt arbete
ska då högtidligt ta emot diplom och det ska hållas tal och vara fina klänningar och rörda föräldrar

de ber mig vara med
sitta i publiken isåfall säger jag

jag diplomerade mig själv
öppnade kuvertet som hamnade på hallmattan
kramade josefin när jag fick högsta betyget på sista uppgiften
som jag slet med in i det sista
sen var det över
utan en fin klänning

det hade jag inte råd med just då

om jag går gråter jag väl mer än alla föräldrar ihop
jag kan ju inte hejda sånt
så är de ju så fina
alla som ska firas

jag kan inte göra något vettigt längre nu ikväll
jag tänker att jag ordnar allt imorgon
tidigt innan alla vaknar
får jag rätsida på världen igen

nummer ett
 
 vi sitter på soffan den som stod i huset så länge tyget är utslitet hål där stoppningen tittar upp
drack vin pratatade han satt en bit bort

han sa som i förbigående något han inte förstod betydelsen av
ironin i
jag förstod
ett namn

sen kunde rastlösheten inte lägga sig

nummer två

hans fingrar vilar lätt mot min underarm
det är varmt alldeles för varmt
tunga andetag stressar mig
han är trött behöver sova
jag kan inte sova inte röra mig


nummer tre

det ösregnar utanför i tidig natt
vaknar till
smattrar, hamrar, piskar mot fönstret
kalla vindar från fönstret som lämnats öppet på glänt
jag smyger upp stänger för att det inte ska regna in ännu mer


(....)

vi kan texten till låten båda två
det borde betyda mer

jag är ett egensinnigt, självupptaget litet barn
synd att barnaga är förbjudet
stryk borde jag ha

gör planer jag inte kan hålla
för jag inser att jag måste gömma mig
tills det går över

sätter oddsen bevisen
för att det är omöjligt för dig att stå ut
i längden
en tidsfråga

måste vara tyst så att det inte märks så att det inte ses så att du inte behöver höra

självskadebeteende
ska visst vara när man skär sig själv
jag tror det kan komma
i flera former än så

behovet av att kontrollera sitt eget öde
sätta gränserna för när du ska gå

du borde inte läsa gör något annat jag borde vara tyst
gömma mig tills det går över
man kan inte be om ursäkt hur många gånger som helst

jag måste vara tyst nu
tills det går över

dricker två koppar kaffe, tror att jag är en kvällsmänniska och återupptäcker starsailor



för en evighets liv sedan var G och jag på konsert. mr James Walsh var hes då. sa han i alla fall. hans röst gör sig inte rättvisa här. men det är okej.

trillar in på fel sidor. en evighets sekund sedan. något litet dog inom mig då. så ska det vara.
en annan sorts värme nu.

tidigare idag cyklade jag på asfaltsvägar målade med skuggor



min hud hettar

den varma dagen svalnar men på tågstationen i skuggan var det ännu högsommar

jag betraktade min egen skugga
vad blir min spegelbild





håll hårt
så du inte tappat taget om det du jagade efter

jag känner vinddraget
det andas tillförsikt

så länge du lämnar mig nu

efter svettig tågresa, tunga kassar och vinglig cykelfärd i värmen

värmenvärmen

på himmelstalund somnade jag i skuggan, röster långt borta

hemma slår jag upp alla fönster på vid gavel
en blomkruka faller i korsdraget

svalt

det är lättare att andas här nu
spellistan följer way out west
nu är det band of horses

det bränner på axlarna
där bikinisnöret legat mot nyckelbenet
ett litet märke

solvarmt
lägenhetssvalka