livet är lätt
när det i dammen i parken simmar runt små ulliga bollar till andungar
när man möter en äldre kvinna som stillsamt utför sina chigong rörelser till tonerna av kinesisk folkmusik som strömmar ur hennes lilla bandspelare som står på gräset
när man sakta traskar hem genom en solvarm stad, loj av hetta
och när man alldeles strax får cykla med sin äldsta barndomskompis för att åka karusell på tivolit som är i stan
just precis idag
18:48
dyslexi regn rocknroll-heaven
överkänslig mot världen
för mycket livsöden på tåget hem
den alldeles för unga mamman med de svarta ögopnen och rastlösheten som spred sig som en eld genom hela kupen
och hennes lilla son som krävde uppmärksamhet med en frenesi som gjorde ont
jag är säker på att hon försöker
jag spelade upp deras framtid som en film inom mig hela resan
varje gång slutade den lika sorgligt
urlakad klev jag av
vill sova bort de sista scenerna nu
vägen hem
är lättare när man är två och man får vara med och slå jönköping i antalet fikande på en och samma dag
men en överdos
gör att jag måste resa
för att kunna stå stadigt igen
vi har tinnitus i hjärtat
jordgubbsdrinkar hos adisa. onsdagar i Norrköping är svåra. hittar till slut alexander och co. på kulturhuset. slutar på Babel för en öl.
090621
badar för första gången i Svängbåge - sjön. en motvillig josefin lånar mig sin kofta att torka mig med.
090622
kvävande åskvarmt. fyndar the police på vinyl. fullständigt underskattat.
Trapetskonstnären
tack caroline
the most beautiful girl in the world
Torp-interiör
it's allright. everything is going to be allright.
precis när syrenerna börjar blomma
blir jag inget mer än djuren, än växterna.
svaga konturer av världen
jag frossar i livet. föräter mig.
jag duschar men
min kropp är ett minfält
för många svarta tankar gör att jag inte kan röra varje del av mig själv.
men det är okej. allt är okej.
balanserar precis på gränsen.
jag är en trapetskonstnär.
i ett hotellrum i paris
sitter sofia i vita trosor och svart linne och håller i en vodkaflaska vi precis köpt. den natten var vi överallt och ingenstans.
i en lägenhet högst uppe bland hustaken i samma stad håller bon iver en privat konsert. bland värmeljus sitter människor med korslagna ben och lyssnar andäktigt.
parisnätter.
en anledning att leva
avgrundsont
för att släppa igenom
några sekunder i taget
sippra igenom finmaskiga hål
perforerad
av allt som inte blev
uppblandat med måsten
kan man sminka bort rester
och hålla i sig själv
tills det ges en sekund
att falla
I hamnen
låg ett fraktfartyg förankrat. det var på väg till Kaliningrad, bärandes spannmål och skulle ge sig av imorgon.
berättade mannen som satt på babord sida och målade med vit, tjock färg. han bar röd dunväst och en blå mössa och hade bruna tänder när han log.
jag ville be dem att ta mig med men jag kunde inte orden på ryska
natten var också det här och dagen och morgondagen.
18 sekunder före soluppgången
känslan är avgrundsdjup. som att man faller och aldrig slutar.
kanske är den för ogreppbar för att jag ska kunna tillåta den att existera.
jag vet inte om det är bra eller dåligt
natten var fylld av skeva avsked och önskningar om att få prata som skickades ut över hemisfären och tillbaka åt alla håll.
flygandes som snabba fåglar mellan människor som alla tänkte på någon annan.
som alla bad om tid någon annanstans.
jag tänker mig att önskningarna såg ut som de vita spåren som flygplanen gör på dagen. och att de bildade korsochtvärs-mönster på stjärnhimlen.
att säga att jag är rationell vore en överdrift
och trots att han knappt hade tid att prata kändes det för en kort stund trösterikt
att höra hans röst
jag kan inte berätta allt som hänt sen sist men det här kan jag berätta
på natten gick jag hem till martin och sofias lägenhet, jag mådde illa och önskade mig ur min egen kropp
väl framme ringde en vän. hennes manliga sällskap ville ha en roadtrip. hon skulle sätta sig i bilen och köra tillbaka till linköping och hämta mig. jag ville hem så jag bad dem skynda sig.
sedan tappade jag bort nycklarna jag fått låna inne i lägenheten. försökte febrilt hitta dem utan att göra några ljud. efter att jag letat i tio minuter och funderat på hur fan jag kunde tappa bort nycklarna från lägenhetsdörren till soffan hittade jag dem under lakanet.
sen försökte jag kräkas på toaletten (förlåt sofia) det gick inte. så jag satte mig på badrumsgolvet en stund och väntade på att tiden skulle gå.
efter en stund kom min vän med sällskap. de hade blivit stoppade av polisen när hon genat över några spårvagnsspår. hennes vän drack folköl och vi lyssnade på techno som han spelade för oss. de diskuterade harry potter-filmerna och jag satt tyst och försökte somna och hålla mig vaken på samma gång.
imorse när jag vaknade trodde jag att jag hade glömt bort hur man lever.
sen grät jag hela förmiddagen och rättade josefins uppsats.
vid tvåtiden frös jag för mycket. så jag tog mina tajts, mitt nerfläckade stora gråa cheap monday-linne, och en enorm svart pashminasjal som jag hittat i datasalen och gick för att möta adisa och johanna som firade uppsatsinlämning¨med champagne i gräset. jag handlade på ica. en bulle, en banan, en drickyoghurt, cashewnötter och choklad.
utanför ICA samlades hela världen och jag var social men hade svårt att få ihop ordentliga meningar av orden.
vi skiljdes åt och jag la mig i solen i folkparken och önskade mig ur min egen kropp
och så är vi framme vid nu och jag funderar över hur människor kan tro att lycka är allmängiltig.
det är den inte
jag vill bara ha hans lycka. någon annan kan jag vara utan.
hela jag är ett pirr
hjärtklappning, fjärilar i magen, spring i benen, you name it
jag fnissar okontrollerat
och ler mer än mitt ansikte förmår
ikväll händer det
en känsla att leva för, att överleva av
det är något så kärleksfullt i att skicka vackra musikvideosar till varann
det är något så kärleksfullt i att skicka vackra musikvideosar till varann
sådär bara litegrann lagom
som en puss på kinden ungefär
victor skickar mig nightswimming och jag vet precis hur han tänker
hur han ser nöjd ut framför datorn
blont hår som står på ända, fräknigt sommarbrunt ansikte, skeva tänder
och ett nöjt leende
när han får mig att glömma att jag är cynisk och bitter egentligen
för att han har rätt till slut
vi ler bakom varsin skärm åt samma tanke
det är något så kärleksfullt i att skicka vackra musikvideosar till varann
sådär bara litegrann lagom
som en puss på kinden ungefär
så till alla era kinder, det mest kärleksfulla jag sett:
och det blir bara bättre och bättre
jag ger upp.
så här ser det ut i mitt-i-mellan-landet
destruktivt
åh.
kommer tillbaka till tanken att ingenting jag gör är ändå bra. att det ändå inte spelar någon roll när det alltid finns någon annan som är bättre.
gratulerar! idag lyckas du inte heller.
i min värld tävlar man alltid med någon annan och då motspelaren är skapad utav ren perfektion så förlorar man nästan alltid.
mitt-i-mellan-livet fortsätter en halvmeter bredvid världen
jag tänker vara ful hela dagen när ingen ser
(fanfar)
dagens erbjudande: extrapris på misslyckadhet. enbart fem kronor!
ja tack. jag tar en sån.
(så fungerar det. nu går vi vidare.)
8 - 10:e maj har jag
+ ätit citronpaj på uteservering under blommande fruktträd
+ levt i mitt - i - mellan - tid
+ läst en av Hjalmar Söderbergs historietter
+ åkt bil under forsande regn
+ inte kysst någon
+ sett på när clara och caroline dansade bugg
+ grinat åt cancerdöende susan sarandon, tre på natten småfull
+ varit som jag kan vara i en stund och lyckats
+ sett liljekonvaljer som inte slagit ut
+ grinat över kaffe i carolines kök
+ fått ett sms där det står att jag är himla fin
+ sett al pacino dansa den vackraste tangon någonsin i En kvinnas doft
+ hävdat att det är mer sannolikt att man borstar tänder på kor än klipper pälsen på dem
+ funderat över hu jag skulle leva om jag visste att jag skulle dö snart
+ blivit rastlös
+ klättrat nerför klippor till havet
+ kissat ovanlig mycket utomhus
+ varit lite modig
allting faller sönder här
krasch boom bang
mina nyinköpta gardiner som jag satte upp tidigare under eftermiddagen föll nyss ner
men det är okej
för eftersom jag inte mätt innan jag köpte dem täcker de bara halva fönstret, dessutom var de sneda, på halvsniskan hängde de och såg för små ut.
betessläppet var fullbokat.
nu vräker regnet ner. vi ska titta på carolines presumtiva sommarstuga. hon ville se den i solljus.
men jag tror jag skrattar nu.
friluftsliv
igår var jag och caroline ute och friluftade oss
vi gjorde upp en lägereld på stranden vid Ågelsjön
sen grillade vi korv på spett som vi karvade till själva. eller jag grillade korv, caroline grillade korvbröd. och önskade sig marshmallows som inte brann upp. eldsäkra sådana som hon hävdade fanns i USA.
jag sa att hon inte var en riktig friluftsmänniska som inte visste hur man grillade marshmallows ordentligt.
sedan tittade jag på vår eld och var glad över att vi köpt ved på Statoil för 79 kronor. den brann fint.
det var sinnessjukt vackert vid solnedgången tills mörkret fallit helt och vi båda började höra mystiska ljud i skogen.
innan avfärd tog jag en kisspaus nån meter från bilen. inuti satt caroline och tänkte hemska scenarion.
'tänk om du bara, helt plötsligt, skulle ha försvunnit utan ett ljud' sa hon till mig när jag satt mig i bilen.
- jag såg scenariot framför mig-
'jag sa det i alla fall inte förrän du satt dig i bilen' sa hon urskuldande när hon såg min skräckslagna min
sedan körde vi hem under fullmånen.
små ljuvliga obetydligheter
när regndropparna landar på min axel skapar det små knäppande ljud.
där kastanjens årsnya grenar börjar har det tidigare suttit ett skyddande hölje. bladen som skyddat knoppen är vinröda och klibbiga när jag rör vid dem.
kärleks-fullt
