bär mig fjäderlätt

jag måste gå hem så jag kan sluta andas
tänker jag
jag kan inte hålla det inne längre

nu öppnar jag dörren och så får jag sluta
lyssnar på mig själv
kippa efter luft
det flimmrar framför ögonen så hårt andas jag

 paniken

jag kan inte gråta
andas
korta tunga flämtande andetag
jag kryper ihop på överkastet

 överallt

hjälp mig hjälp mig hjälp mig
 hest mellan andetagen

nu kan jag inte mer
nu måste ni ta över
lyft mig upp i famnen och bär mig härifrån
det finns ingen styrka kvar i mig
jag lovar
alldeles fjäderlätt kommer jag vila
ni kan bära mig vart ni vill

mamma ska ordna allt
lugna djupa

det lurar svart därinne
såfort tankarna snuddar vid
bränns det till
ohanterbart

ohanterbart

bär mig
fjäderlätt
för jag faller
så ohejdbart
i ingenting

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0