låt mig få rasa resa mig

springer ner alldeles för lättklädd
för att köpa snus i videoaffären på hörnet

den äldre mannen med överkammad flint
ser inte förvånad ut
men är alltid lika tålmodigt vänlig

jag tror inte på honom

det börjar bli mörkt i kanten av himlen
vinden tar i
jag får hålla i klänningen med händerna
den leker med oss alla

mina tånaglar är ilsket blå
fast jag kan inte se på min egen kropp
för många demoner som rasar

besitter min kropp
tar delar av den som sina
om det inte gjorde så ont
skulle jag skratta
åt hur svart min kropp blivit
ett minfält

explodera, tänker jag
så har vi det överstökat

så får jag sova med
goda, varma drömmar
igen

det är tryckande varmt
klibbigt
jag mår illa

jag måste klä på mig
så jag slipper titta på mig själv
gömma undan
demonerna

öppnar fönstret mer
skyler mig

jag måste försöka
vi måste alla slåss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0