baby you're lemon in my eye

 känslan är avgrundsdjup. som att man faller och aldrig slutar.

kanske är den för ogreppbar för att jag ska kunna tillåta den att existera.

jag vet inte om det är bra eller dåligt

natten var fylld av skeva avsked och önskningar om att få prata som skickades ut över hemisfären och tillbaka åt alla håll.
flygandes som snabba fåglar mellan människor som alla tänkte på någon annan.
som alla bad om tid någon annanstans.

jag tänker mig att önskningarna såg ut som de vita spåren som flygplanen gör på dagen. och att de bildade korsochtvärs-mönster på stjärnhimlen.