jag kan inte berätta allt som hänt sen sist men det här kan jag berätta
på natten gick jag hem till martin och sofias lägenhet, jag mådde illa och önskade mig ur min egen kropp
väl framme ringde en vän. hennes manliga sällskap ville ha en roadtrip. hon skulle sätta sig i bilen och köra tillbaka till linköping och hämta mig. jag ville hem så jag bad dem skynda sig.
sedan tappade jag bort nycklarna jag fått låna inne i lägenheten. försökte febrilt hitta dem utan att göra några ljud. efter att jag letat i tio minuter och funderat på hur fan jag kunde tappa bort nycklarna från lägenhetsdörren till soffan hittade jag dem under lakanet.
sen försökte jag kräkas på toaletten (förlåt sofia) det gick inte. så jag satte mig på badrumsgolvet en stund och väntade på att tiden skulle gå.
efter en stund kom min vän med sällskap. de hade blivit stoppade av polisen när hon genat över några spårvagnsspår. hennes vän drack folköl och vi lyssnade på techno som han spelade för oss. de diskuterade harry potter-filmerna och jag satt tyst och försökte somna och hålla mig vaken på samma gång.
imorse när jag vaknade trodde jag att jag hade glömt bort hur man lever.
sen grät jag hela förmiddagen och rättade josefins uppsats.
vid tvåtiden frös jag för mycket. så jag tog mina tajts, mitt nerfläckade stora gråa cheap monday-linne, och en enorm svart pashminasjal som jag hittat i datasalen och gick för att möta adisa och johanna som firade uppsatsinlämning¨med champagne i gräset. jag handlade på ica. en bulle, en banan, en drickyoghurt, cashewnötter och choklad.
utanför ICA samlades hela världen och jag var social men hade svårt att få ihop ordentliga meningar av orden.
vi skiljdes åt och jag la mig i solen i folkparken och önskade mig ur min egen kropp
och så är vi framme vid nu och jag funderar över hur människor kan tro att lycka är allmängiltig.
det är den inte
jag vill bara ha hans lycka. någon annan kan jag vara utan.
