baby you're lemon in my eye

hos mamma står en liten, ljusblå cykel med massa rostfläckar
den har varit hennes dåliga samvete hela vintern
alla andra i hyreshuset har nämligen plockat in sina cyklar över vintern
skyddat dem mot kyla, snö, regn, blåst och förvittring
utom mamma
i vintras var den nästintill gömd under snömassorna
bara sadeln, inpackad i ica-kassar och systemet-påsar, stack trotsigt upp över kanten
'du borde verkligen ha ställt in cykeln i garaget, mamma'
säger jag varje gång jag hälsar på
'jo, jag vet', suckar mamma, 'jag borde ha tagit in den'
så har vi inte gjort något mer åt den saken

igår när jag kom hem för påsklov hade den töat fram
stod där lika troget blå som vanligt fastkedjad i cykelstället

när det är dags att möta upp tjejerna på en bar nere i stan letar jag fram cykelnyckeln
mamma ser tveksamt på mig, hon tror inte att den kommer fungera

(den är inte så farlig)
sadeln är mystiskt grönfläckad och låset lite trögt
men den går att låsa upp och tramporna gör som de ska
det knirklar och knarklar en del
men det har alltid varit en så lättcyklad cykel
så jag trampar fint på ner till staden
det är årets första skymning
jag sjunger lite för mig själv på låtar jag inte kan texten på
och jag tänker att det är något alldeles särskilt ändå
att cykla
vilken magi det var
i cykeln
när den var det enda som kunde ta mig dit jag ville

senare på natten trampar jag hårt, hårt hem
det är kall, sval luft och tomt på gatorna
på baren var det trångt, varmt och stökigt
alldeles för höga skratt och människors andedräkter överallt
orden tog slut och jag kände att nu kvävs jag
och om jag inte rör mig precis just nu så kommer jag sprängas inifrån
hastigt flyr jag och flyger hem över gatorna
rörelsen i benen gör att jag inte behöver tänka
det lugnar
flåsar uppför backarna
och viner nerför igen
trampar,trampar,trampar
jag hade behövt en längre väg hem
men det hjälper
här finns det luft över att andas

idag utflykts-cyklar jag istället
en vårutflykt
när barmarken äntligen vunnit över snön
och det fladdrar flugor och tidiga fjärilar förbi i solvärmen
jag kör vilse förstås
vägskyltar
skiljebo-branthovda-bjurhovda
vänster, rakt fram eller höger
typiskt, hur hamnade jag här, jag lyckas ju aldrig komma ihåg exakt hur man kör här med bilen

bestämmer mig för halvt rakt fram, halvt höger
nånstans åt det hållet ska jag ju
finner alldeles nysopade asfaltsvägar i aprikost
de är de bästa cykelvägarna
hamnar på grusvägar mellan radhusen, förbi lekplatser och skolor
återvändsgränds-vänder och inser att svängradien för en cykel är lite större än jag tror
balanserar och cyklar en stund utan att hålla i styret

på väg nerför en backe ser jag att rödljuset precis håller på att slå om
jag måste tävla
slänger mig på tramporna
pinnar på allt jag kan
trampar,trampar,trampar
jag lutar mig ner över cykelstyret
minskar luftmotståndet
och gör racerbils-ljud i huvudet
(nöö, nöö, nööööö)
svisch förbi gruppen av människor som väntar troget, enfaldigt vid övergångsställets början
svosch förbi mannen som vågat sig över precis när det började slå om till gult
vroom förbi dem som precis kliver upp på trottoaren

(ur vägen)
jag vinner allt och flyger vidare
haha
ingen kan slå mig nu