så länge vi båda andas

du och jag är lika trasiga
ibland
lika rädda för något
vi inte kan sätta fingret på

som att vi inte vet hur man älskar
i alla fall inte varandra

klampar rakt in i
varandras existens
kras
faller den ihop

och där står vi
i skärvorna
och liksom tittar på varandra

vad gör vi nu?

så lovar vi
att allt kommer ordna sig
försöker trösta
allt blir bra
allt blir bra

och gör allt för att rädda oss själva
och varandra
på samma gång

simultan livräddning
andas bara
andas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0