om moonboots och arbetsnarkomani
klockan är halv sex och jag är kvar på jobbet
men skulle kunna säga att jag är för jävla flitig
eller så skulle man kunna säga att jag inte har något liv
det beror ju helt på hur man ser på saken
annars så fryser jag nåt enormt om fötterna
jag fick skynda mig tillbaka från lunchen på stan i trasiga tygskor i skyfall
jag frågar min kollega som kommer på besök
om han skulle kunna värma mina fötter
det vill han inte
tur att jag har mina enorma svarta moonboots som står kvarglömda sen vintern
jag förstod väl att det fanns en mening med att spara dom här!
nåja
hemma väntar tvätt och städ och gammal kokt pasta
och jag som ville ha rödvin, vinyl och varma händer om mina frusna tår!
men ändå
är det ganska fint ändå
livet
jag gillar det skarpt
alltså på med den kvargömda regnjackan och blöta skor
och ut, mot nytt!
vi ses på vägen mina kära
