baby you're lemon in my eye

J och jag går på bokrean. Det ljusnar precis efter nattmörkret när vi möts utanför Mc Donalds i stan. Själv har jag givetvis snoozat för länge och släpat mig upp precis så jag hinner. Det är kallt, kallt och klart. Fan va man ska frysa hela jävla tiden tänker jag argt för mig själv på väg ner.

Inne i bokhandeln gör jag små pölar av smältvatten på golvet. Snörvlar högt och tittar på fågelböcker för barn. Så vänder jag på huvudet och ser att det vid kortsidan står en kvinna och filmar. Mig.

va fan

Jag helvänder givetvis och kastar mig mycket o-obemärkt över i en annan gång. Min noppiga gråa jacka flyger lite vackert bakom mig. Som tur var har jag knäppt upp jackan så den visar resårmidjan på galon-överdragsbyxorna som jag dragit upp till armhålorna ungefär. Min enda förhoppning är att den gråa luggslitna mössan som jag tryckt ned över hela ansiktet skymmer tillräckligt av mig och mina fettiga testar till hår för att ingen ska känna igen mig.

Inte desto mindre blir jag sjukt irriterad. vem fan är hon att stå och filma mig när jag är äcklig och ful och vill stå ifred och titta på mina böcker. med mord i blicken slänger jag så demonstrativt alla böckerna jag tänkt köpa på en hylla och stormar ut ur affären med stackars J i hasorna.

efter att vi besökt en annan bokhandeln och jag har gnällt och suckat och skällt över -  den jävla filmmänniskan som ska vara där av alla jävla ställen fan jag orkar inte va fan skulle jag bli filmad för - smyger vi tillbaka till den första bokaffären. nu har den dumma filmerskan gått. tur.

vid frukostsmörgåsen på konditoriet några minuter senare börjar jag lugna ner mig. över den rykande kaffekoppen börjar jag få lite dåligt samvete över att jag låtit allt gå ut över stackars J. nu när mina fina fågelböcker för barn och min alldeles egna fotobok och den stora kokboken ligger fint förpackade i den orangea påsen och jag lever lite på den alldeles särskilda känslan av nöjdhet som man kan få när man handlat något bra, så känner jag att det är dags att be om ursäkt.

alltså, jag förstår mig inte på mig själv förklarar jag logiskt för J. mitt humör bara ändras precis som det vill. jag kan inte styra det liksom. det är som, som, som... äh, fan jag kommer inte på någon bra liknelse.

Du är som aprilväder, svarar J lugnt.
Ja, så är det muttrar jag, det kan börja hagla precis när som helst.
Mm, svarar han, det kanske det gör. Men det spricker precis lika lätt upp och blir sol igen.