och jag lovar mig nya saker

det är brännheta lakan inatt
så jag öppnar upp
mot kvällsluft och spårvagnstrafik
och funderar över om det finns en preskriptionstid när det gäller kärlek
ett datum då alla lagar om logik
säger att nu finns det inga rester kvar att leva utav

mot ryggslutet vilar nattlinnet
det väger ton
det här går inte

slänger soporna barbent
överväger att låta hjärnspökena lägga sig
men låter dem hålla mig sällskap på stentrappan
det här är en skymning jag inte vill misa






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0