baby you're lemon in my eye

just nu i västerås på markplanet i det gula lägenhetshuset vid dungen
är det mjukt och vitt och tyst utanför fönstren
och det gör ingenting att det är lördagskväll och jag sitter i min mammas gästrum och dricker vin ur ett dricksglas med ett hål i tajtsen och en tröja som övervintrat sen jag gick i sjunde klass
och det är nästan som att vara liten igen
när mamma stökar i köket och knackar på dörren för att lämna kläder som jag slängt på hallgolvet och jag blir nästan trotsigt irriterad för att hon stör när hon går in i min värld
och nu är jag 28 år och minns precis hur det är att vara 17, fast då satt jag ihopkurad i pappas gamla rum, efter han flyttade ut, i den gamla villan och smygrökte ut genom det lilla fönstret mot gatan och hoppades att ingen skulle upptäcka mig

och det gör ingenting att det är precis så
för just ikväll är det är som allt stannat av
därutanför
tagit en paus för en stund
och just sådana kvällar
passar alldeles perfekt
för att vara både nu och då
alla åldrar på en gång
alla jag på en gång

från datorstolen ser jag ut genom fönstret
och tittar på drivorna av snö och på dem som går förbi
och jag kan precis höra hur det knarrar
under fötterna när de går
och hur det ser ur när de böjer huvudena bakåt
och det känns som om att stjärnorna förökat sig
sprängts ut över hela himlen
och jag vet precis
hur kall luften känns just när man andas in och hur dova ljuden är
när allt mättats av

och det är alldeles okej
att det inte är någonting mer än så
för jag behöver ingenting annat
än att sitta här och bara veta allt det