här under vattnet är jag blå


han med den vackraste norrländskan ringde mig i fredagsnatt
och allt blev varmt
efter sex månader borta
hade jag glömt
och förstod inte riktigt när jag svarade
vad jag gjorde
sedan pratade vi i två timmar
(det är bara han som får mig till det)

han som jag hörde av mig till
sådär fyra timmar innan
meddelade mig
morgonen efter
att han minsann hade sällskap bredvid sig i sängen
och inte behövde mitt

okej
(du behöver inte du vinner jag har redan gett dig det)

och igår träffade jag den finaste grannhunden Inka
och hon viftade så häftigt på svans-stumpen i trapphuset
och jag begravde näsan i hennes päls
där jag satt på huk i pappas gamla mjukisbyxor med sminket utsmetat över kinden och i en alltför genomskinlig t-shirt över bara bröst
och jag ville aldrig gå därifrån och inte hon heller
fast jag var ju tvungen till slut förstås
(för att bevara någon slags känsla av grannsämja och anständighet)

och ikväll bleker jag gamla underkläder i handfatet
så mina händer luktar klorin
passande
när jag redigerar bilder från badhuset
(och jag känner vemod för första gången)

och det var allt
jag ville säga
för nu
(ta hand om er)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0