och det känns som att jag har feber. stopp. vänta en stund,


vad har du där?
frågar han och pekar upp mot väggen
jag fick den av någon, svarar jag
han var
jag kanske borde ta ned den nu
säger jag
jag borde nog ta ned den nu, säger jag
och rynkar på pannan
han sätter sig lätt ner på sängen
randig tröja över breda axlar
händerna i knät
och utan det vackra leendet för en stund
och allt existerar i parallella universum
samtidigt

han kan inte röra vid mig utan att skaka
och allting existerar samtidigt

jag följer din vilja
ingenting annat


och allting existerar för fort

på sin spotify-lista
har han orgelspel
och kammarmusik
och det dånar tyst
jag har sänkt ned

du behöver inte oroa dig
andas en stund
det är för mörkt för att se

och jag hukade mig en gång under ditt fönster
det lös varmt inifrån
jag stannade inte länge

ingen får väl stanna för länge?

jag gör allt som du vill
resten lever jag för egen skull
jag räds inget nu



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0